Det första svenska arkeologiska fältarbetet i Grekland skedde 1894 då Sam Wide och Lennart Kjellberg genomförde utgrävningar i Poseidonhelgedomen på ön Kalaureia (idag känd som Poros). Sedan dess har svenska arkeologer utforskat total 13 platser. De flesta av dessa ligger på Peloponnesos, men undersökningar har också genomförts på Kreta, i centrala Grekland och i Thrakien. För nuvarande har tre projekt aktivt fältarbete (Kalaureia, Vlochos och Hermione) medan material från de flesta tidigare utgrävningarna fortfarande studeras.

Pågående arkeologiska fältarbeten

• Asine
• Hermione
• Kalaureia
• Vlochos

Under publicering

• Asea
• Berbati
• Chania
• Makrakomi
• Malthi
• Midea

Tidigare

• Aphidna
• Dendra
• Paradeisos

Aseadalen är belägen mellan den antika staden Tegea och Megalopolis i centrala Peloponessos. Själva staden Asea, en självständig stadsstat mellan 500- och 300-talet f-Kr., var belägen på och runtom den iögonfallande Paleokastrokullen i mitten av dalen. Dalens läge är betydelsefullt då den tjänade som den huvudsakliga genomfarten mellan Korinth och Argolis i öst samt Olympia i väst under förhistorisk och antik tid. Då orten är sparsamt omnämnd i den antika litteraturen bygger vår kunskap om Asea huvudsakligen på arkeologiska fynd.

Asine är beläget omkring åtta kilometer sydväst om den moderna staden Nauplio. De antika kvarlevorna här är utspridda på toppen och sluttningarna kring stadens akropol, som med en längd på 330 meter och en höjd på 50 meter sträcker sig ut över Argolisbukten. På båda sidor av akropolen ligger stränder, av vilka den västra utgör en utmärkt hamn. Mitt emot klippan på andra sidan bukten fungerar ön Romvi som en vågbrytare och som ett skydd för landstigningsplatsen.

Mellan 2010 och 2015 genomfördes fältarbete inom ramarna för projektet Makrakomi Archaeological Landscapes Project (MALP) runt byn Makrakomi i Spercheiosdalen, belägen i den västra delen av Phthiotis (i centrala Grekland). Dalen (som begränsas i syd, norr och väst av höga berg) och dess flod med samma namn sträcker sig mot Maliakosbukten i öster. Genom sitt läge har dalen utgjort ett gränsområde mellan norra och södra Grekland såväl som en naturlig färdväg för såväl arméer som resande. Därför blev dalen mycket betydelsefull under sen-klassisk och hellenistisk tid, då arméer ofta färdades i Grekland till följd av det makedoniska rikets uppkomst.

Under bronsåldern fanns en blomstrande bosättning på och runtom Malthi, bergskedjan Ramovounis norra utlöpare, belägen några kilometer från byn Vasiliko i norra Messenien. En befäst bosättning låg under bronsåldern på själva utlöparen, omkring 100 meter ovan dalens botten. Läget gav god utsikt över dalen, som i sin tur utgjorde en kommunikationsled mellan Peloponnesos inland och kusten. Nedanför utlöparen har ett flertal tholosgravar såväl som ytterligare en bosättning från bronsåldern hittats, vilken inte utforskats. Därtill har ungefär 16 platser från den mellersta bronsåldern hittats spridda runtom dalen och dess sluttningar, vilket tyder på att området varit tätbefolkat. Tack vare omfattande arbete, både genom tidigare och senare utgrävningar, har Malthi erbjudit en ovanlig möjlighet att studera en välbevarad och fullt utgrävd bosättning från bronsåldern med få motsvarigheter på det grekiska fastlandet.

Akropolen på Midea och dess viktiga bronsåldersbefästning är belägna på en 270 meter hög konisk kulle i Argolis, 1,5 kilometer från den samtida begravningsplatsen i Dendra och omkring halvvägs mellan Tiryns och Mykene. Från toppen av kullen har man en imponerande utsikt över Argiviska slätten samt dess vik mot söder och väster. I norr och öst präglas landskapet av de höga bergen inåt landet. Denna utsikt, som gör det möjligt att övervaka slätten och dess närområde, bidrog möjligen till platsens betydelse under bronsåldern.

Sedan 1930-talet har svenska arkeologer genomfört fältarbete i och runtomkring Berbatidalen i Argolis på Peloponnesos. Ursprungligen centrerades undersökningarna till Berbatidalens västra del, men kom senare att omfatta även dalarna Limnes och Miyio till öster. Det undersökta området omges av höga berg och är klart avskilt från sin omgivning. Till söder, över Euboia-bergen, ligger Argolis slättland och Mykene kan nås i väster genom ett bergspass mellan Zara och Profitis Elias. Norr, bortom Psili Rachi, ligger Ayonoridalen medan området till öster om Limnes- och Miyiodalen domineras av höga berg. Då dessa tre dalar ligger mellan Korinth och Argolis har man beskrivit regionen som ett gränsområde, vilket under årtusenden dominerats av den ena eller andra av de två städerna.

Den arkeologiska platsen på Agia Aikaterinitorget är belägen på Kastellikullen i Chania, Kreta, i närheten av hamnen i gamla staden. Här kan en kontinuerlig bosättning beläggas från och med neolitisk tid till och med idag, en period på omkring 5000 år, med ett enda avbrott från slutet av den sena bronsåldern till den sen-geometriska perioden (1150–735 f.Kr). Platsen från senmykensk tid kan vara identisk med Kydonia, känd från linear B-tavlor. Utgrävningarna i Chania har varit av stor betydelse inte bara då man frilagt en imponerande urban bosättning, utan också av två ytterligare skäl. Först och främst har man för första gången säkert kunnat identifiera ett viktigt minoiskt centrum på västra Kreta. För det andra är de fem linear B-tavlor man upptäckte åren 1989–1990 de enda som hittats utanför Knossos sedan början av 1900-talet.