Asine, Argolis 2021

En marinarkeologisk pilotundersökning ägde rum under två veckor i oktober 2021 i vattnet utanför Asine och Tolon. Projektet var ett samarbete mellan den grekiska undervattenseforian, Svenska institutet i Athen och Stockholms universitet, med deltagare även från Göteborgs universitet och företaget Nordic Maritime Group. Projektet gick ut på att kartlägga havsbottnen med en så kallad ”sidescan sonar” som är ett avancerat ekolod, och att dyka vid anomalier som då identifierades. I projektet ingick dessutom att undersöka havsbottnen runt själva Kastrakiudden utanför den antika bosättningen.

Asines hamn – tidigare tolkningar

Eventuella spår av Asines hamn sysselsatte redan de tidiga utgrävarna på 1920-talet. Otto Frödin och Axel W. Persson nämner en murliknande struktur i sin publikation från 1938. De lutade åt att tolka den som en naturlig formation, men angav också möjligheten att den kunde ha använts som hamn och utnyttjats som vågbrytare för mindre fartyg.

Havsnivån utanför Kastrakiudden har stigit under de senaste årtusendena och vattenerosionen har fått delar av den hellenistiska stadsmuren att kollapsa och falla ned i havet. Stenen som fallit är nu också ihopslammad i vattnet och fastkilad i andra stenar. Det är alltså inte lätt att avgöra om formationer under vattnet är naturliga eller tillverkade av människor.

Sonarundersökning i hela hamnområdet

Mycket tyder på att Asines hamn innefattade ett stort område som sträckte sig från Kastrakiudden i öster till sundet mellan Tolon och ön Romvi i väst. Utifrån en marinarkeologisk synvinkel innehåller hamnområden i regel en mängd arkeologiska lämningar. Förutom de mest självklara komponenterna, såsom bryggor, pirar och vågbrytare är det vanligt att man finner ballastmaterial (oftast sten), ankare och skeppsvrak, eftersom skepp oftast förliser på grund av stormar, läckage eller andra olyckor medan de är förankrade.

Hela området kartlades med sonaren och ett flertal indikationer på föremål på havsbottnen undersöktes, men samtliga visades sig vara helt moderna lämningar eller naturliga föremål. Avsaknaden av skeppsvrak, ankare eller kulturlager beror antagligen på sedimentering. Havsbottnen består av sand som säkerligen döljer äldre lämningar.

Hamnområdet väster om Kastraki

Vattnet på båda sidor om Kastraki inspekterades av dykteamet. Området dokumenterades med fotogrammetri, drönarfotografering och undervattensskisser. Den mest iögonfallande arkeologiska stukturen ligger på havsbottnen i direkt förbindelse till den antika boplatsen Asine, och består av en uppbyggd ”plattform” av klippblock och mindre stenar. I den norra, mer välbevarade delen av ”plattformen” observerades flera rumsliknande strukturer. Intrycket är att dessa utgör resterna av mindre byggnader som var placerade där. Strukturerna ovanpå ”plattformen” är svåra att tolka. Murresterna är eroderade och deformerade och i vissa fall är stenarna ihopslammade och bildar nya former.

Fig 2. Anläggningarna har dokumenterats med fotogrammetri och vanlig traditionell avritning under vatten. Djupet här är omkring 2,5 meter. Foto: Staffan von Arbin.

Framtiden

Det är framför allt hamnområdet väster om Kastraki som ytterligare bör studeras för att det ska vara möjligt att bättre förstå funktionen av ”plattformen” och de eventuella strukturer som observerades ovanpå den. Mer ingående studier krävs också för att kunna knyta strukturerna till någon specifik kronologisk period. Vi hoppas därför få möjlighet att utföra fortsatt marinarkeologiskt arbete på platsen.