Aphidna, Attika (1894)

Det antika Aphidna är beläget omedelbart öster om Kosmothea i nordöstra Attika, nära Marathonslätten. Befästningar från klassisk tid är belägna på kullen Kotroni, medan ån Charadra befinner sig precis nedanför och sträcker sig mot sydväst, med en gravhög, en så kallad tumulus, på den södra sidan från den mellersta bronsåldern. Ytterligare en å, Varnavas, flyter omkring 1,5 kilometer österut. Under det sena 1800-talet mynnade bägge åarna i Marathonsjön, belägen ungefär 2,5 kilometer bort; idag har landskapet drastiskt förändrats då en dam ökat sjöns omfattning nästan ända till Kotronikullen.

Fig. 2: Kotronikullen.

Svenska utgrävningar

Det första svenska fältarbetet i Grekland genomfördes juni till augusti 1894 då arkeologerna Sam Wide och Lennart Kjellberg arbetade på Kalaureia. Sedan de avslutat sitt arbete där återvände de till Athen, där Kjellberg började arbeta med publikationen. Wide å andra sidan var angelägen om att få möjlighet att fortsätta sitt fältarbete och besökte därför Aphidna tillsammans med den tyske arkeologen Heinrich Bulle. På plats fann de mykenska krukskärvor, tre gravar samt en gravhög och Wide antog att det funnits ett mykenskt fort samt tholos-gravar från samma tid i området. Efter att snabbt ha fått tillåtelse av den grekiska staten att undersöka gravarna grävde Wide ut högen under slutet av oktober samma år. Ett lång öst-västligt schakt röjde 13 gravar, varav några var ovanligt rika trots att gravhögens södra delar hade skadats i senare tid och endast de lägre lagren förblivit intakt. Efter fältarbetet publicerade Wide resultaten som ensam författare.

Fynd

Gravhögen som grävdes ut av Wide i Aphidna var omkring 24 meter i diameter och omgavs av en stencirkel bestående av elliptiska stenar, ungefär 25– 30 centimeter på längden. Vanligen har högen daterats till den mellersta bronsåldern (2000–1600 f.Kr.), men Jeanette Forsén har föreslagit att den möjligen tillkommit under EB II (omkring 2700–2200 f.Kr.). Denna teori baseras på likheterna i konstruktion med en gravhög från EB II som hittats ovanpå House of the tiles i Lerna. Några fynd från fyllningen i Aphidnas hög, såsom mynningen på en djurformad rhyton i lera, härrör också sannolikt från tidig bronsålder.

Fig. 3: Tumulusgraven i Aphidna (Wide 1896, pl. XIII).

De 13 gravarna i högen hör till tre kategorier: fem var schaktgravar (nr. I, V, X, XIII), ofta täckta med stenhällar, sex var pithosgravar (nr. III, IV, VI, VII, VIII, IX)), d.v.s. gravar där stora förvaringskärl användes som behållare för de dödas kvarlevor, samt två kistgravar (nr. II och XI), vars sidor bestod av stenhällar. Alla gravar innehöll kvarlevorna av blott en person, undantaget Grav V, där tre kranier såväl som andra människoben påträffades.

Gravarna nr. I och III var de mest framstående. Grav I, en schaktgrav, hade ej öppnats innan utgrävningen och bestod av ett schakt på omkring en meters djup, täckt med en stenhäll à 1.90×1.50 meter. Ovanför schaktet befann sig en mindre kammare, med en area på 1,50×0,90 meter och ett djup på 0,5 meter, och täcktes med ett antal mindre stenhällar och stenfyllning. I schaktet hittades sparsamt bevarade kvarlevor av en enda person, såväl som tre bronsringar, kärl i silver och brons, sex sländtrissor och ett stort antal halsbandspärlor i olika material och former. Krukresterna utgjordes av ett flertal vaser av typen gray ware. Utifrån fyndet av sländtrissor har det argumenterats för att den döde sannolikt var en kvinna.

Fig. 4: Grav I i Aphidna (Wide 1896, pl. XIII).

Grav III, en pithosgrav, innehöll de i särklass rikaste fynden som hittades under utgrävningen. Begravningskärlet vilade i vågrätt ställning på en blandning av kalksten och bränt trä och uppmätte 1,75 meter på längden samt en meter i diameter på den bredaste punkten. Dess öppning täcktes av en stor kalkstenshäll. Den dödes huvud hittades under kärlets fot tillsammans med en askansamling. Intressant nog hade kärlet reparerats med läderremsor, vilket antyder att det dessförinnan använts i andra syften. Tillsammans med den dödes kranium innehöll graven ett stort antal gravgåvor. I skallens närhet hittades sex guldringar, av vilka tre en gång bildat en kedja, såväl som en silverring. Det är möjligt att denna korta kedja använts som örhänge eller som hårband. En omfattande samling keramiska kärl, de flesta beskrivna som grey ware, hittades också, inklusive en composite vessel, en pyxis med fot, en skål och två koppar i grey burnished ware.

Kistgravarna var sämre bevarade. De enda fynden i Grav II, med ett djup på 1,00 meter och med en area på 2,20×1,30 meter, var två objekt i obsidian, en kniv och en pilspets. Närvaron av detta vulkaniska material antyder att de människor som levde runt Aphidna under den mellersta bronsåldern var inblandade i den långväga handel som pågick under perioden, då obsidianen antagligen kom från ön Melos. Grav XI var konstruerad på ett likartat sätt med stenhällar och mätte 1,50 meter på längden och 1,20 meter på bredden, men innehöll endast huvudet av den döde samt ett kärl i gray ware.

Fyra av gravarna (nr. II, IV, VIII och XII) hade skadats innan utgrävningen, men innehöll likväl några fynd. Exempelvis hittades i Grav IV, en pithos, ett kranium tillsammans med keramiska kärl och en sländtrissa.

Lite är känt om Aphidnas histora efter den mellersta bronsåldern. Under sen-klassisk tid kom området att bli en av Athens demer. Det var under denna tid som det viktiga fortet byggdes på Kotronis akropolis med syfte att beskydda Attikas norra gräns.

Bibliografi

Berg, I. 2016. Kalaureia 1894. A cultural history of the first Swedish excavation in Greece (Stockholm Studies in Archaoelogy, 69), Stockholm.

Forsén, J. 2010. ‘Aphidna in Attica – revisited’, in Mesohelladika. La Grèce continentale au Bronze Moyen (Bulletin de Correspondence Hellenique, Suppl. 52), eds. A. Philippa-Touchais, G. Touchais, S. Voutsaki & J. Wright, Paris-Athènes, 2010, 223–234.

Hielte-Stavropoulo & M. Wedde 2002. ‘Sam Wide’s excavation at Aphidna - stratigraphy and finds’, in Peloponnesian sanctuaries and cults. Proceedings of the ninth international symposium at the Swedish Institute at Athens, 11–13 June 1994 (ActAth-8°, 48), ed. R. Hägg, Stockholm, 21–24.

Wide, S. 1896. ‘Aphida in Nordattika’, AM 21, 1896, 385–409.