Paradeisos, Thrakien (1976)

2020-10-29


Paradeisos, som ligger i den moderna regionen Östra Makedonien och Thrakien i norra Grekland, är beläget på toppen av en platt kulle vid floden Nestos västra bank. Idag är platsen känd som Klisi Tepe (en turkisk översättning av det grekiska ordet för kyrka, ekklesia, tillsammans med ordet för kulle), till följd av ruinen av en bysantinsk kyrka som är belägen på toppen. Omedelbart norr om kullen höjer sig Rhodopesbergen, medan floden har givit upphov till ett slättland till söder, vilket breder ut sig 30 kilometer mot det Egeiska havet. Tidigare var bosättningen sannolikt belägen mycket närmare kustlinjen, som sedan har blivit mer avlägsen. Platsen är av stor strategisk betydelse då Via Egnatia korsat floden här åtminstone sedan hellenistisk tid, sannolikt på samma ställe som en ännu tidigare färdväg.

Fig. 2: Floden Nestos, som flyter just öster om Paradeisos.

Fig. 2: Floden Nestos, som flyter just öster om Paradeisos.

Utgrävningar

Den tidiga bosättningen upptäcktes först 1972 av R. Felsch, som noterade ett antal ytfynd, vilka indikerade mänsklig närvaro från den senneolitiska perioden till och med bronsåldern. I november 1975 besökte de svenska arkeologerna Erik Holmberg och Pontus Hellström platsen under en arkeologisk inventering i Thrakien med syfte att öka antalet kända förhistoriska platser i området. I synnerhet intresserade sig Holmberg och Hellström för att öka kunskapen om den sena bronsåldern. De trodde att Paradeisos utgjorde det mest lovande området av de som undersökts och genomförde utgrävningar där under följande år mellan september och oktober. Fyra små schakt öppnades under denna utgrävning, omfattande totalt 25 kvadratmeter och resulterade i ett fynd av omkring 400 kilo keramikrester. Två av dessa schakt kombinerades sedan till Schakt C, medan schakt D stängdes nära nog omedelbart efter det att man nått berggrunden efter endast mellan 15–30 centimeter.

Fig. 3: Kullen Paradeisos.

Fig. 3: Kullen Paradeisos.

Stratigrafi

Trots att Holmberg och Hellström ville undersöka bronsålderslämningar i området, blev det snart tydligt att lämningarna i Paradeisos, med sju åtskilda kulturlager på ett djup av 1,7 meter, härrörde från den senneolitiska perioden. De efterföljande dateringarna som gjordes med hjälp av kol-14 metoden visade att kullen genomgående hade bebotts under det fjärde årtusendet f.Kr. Därtill antog utgrävarna att platsen också bebotts både före och efter denna period, då ett antal fynd hade hittats utan kontext.

Under fältarbetet utgjordes den främsta fyndkategorin i alla lager av keramik (av den så kallade graphite painted pottery-typen). Det äldsta lagret, Stratum 7, vilade på berggrunden. I detta hittades ett stycke lerklining med avtryck från trädgrenar, vilket visar på en tidig mänsklig bosättning bestående av hyddor. Keramiken hörde på ett ungefär till lika delar till typerna graphite painted pottery och keramik med pressad och inristad dekoration. Liknande material hittades ovanför detta lager, i Strata 6 och 5. I Stratum 4 ökade proportionen av keramiken av typ graphite painted pottery till omkring 60 %. Detta lager hade en hård botten, med bränd jord på toppen, vilket tyder på att det kan ha befunnit sig i nivå med golvet. Stratum 3 hade än mer keramik av typen graphite painted pottery (75 %), med resterande del tillhörande typen red-on-black. Ett golv (nr. 1) kunde tydligt identifieras i detta lager, med en eldstad i det sydöstra hörnet av Schakt B.

Längre upp påträffades liknade fynden i Stratum 2 som i Strata 5-7, men innefattade även fem figuriner såväl som delar av knivblad samt ett antal föremål i ben. Därtill kunde två golv (nr. 2 och 3) identifieras. På golv 2 hittades många djurben och keramikskärvor, inklusive flera delar av ett tungt kokställ. Mer betydelsefullt var brända rester av linsvicker, en antik ärtväxt, såväl som rester av barrträd och ek. Delar av bränd lera och lerklining antydde även att hyddor funnits i området. Golv 3 var mindre urskiljbart, men små stolphål tydde på att hyddorna delats upp med hjälp av tunna skiljeväggar. Ovanpå Stratum 2 innehöll matjorden (Stratum 1) blandat material från den senneolotiska perioden till och med den sena bronsåldern, inklusive flera figuriner, knivblad och handtag hörande till ett antal kärl.

Fynd

Efter utgrävningarna studerades materialet i detalj, vilket gav insyn i hur man levde på platsen under den senneolitiska perioden. Keramiken var till större delen homogen i alla lager. Den bestod mestadels av dekorerad keramik och de vanligaste formerna var skålar, både i större och mindre storlek, kärl med handtag och fat. Paralleller finns bland fynden från senneolotiska platser på Dramaslätten. Rörande dekorationen av keramiken var endast objekten av typen graphite ware välbevarade nog för att utskilja några mönster. Motiven var begränsade, men innefattade linjer eller grupper av linjer, v-former och ett mönster som kallas reserved eyes (vanligen i triangulära former).

Materialet härrörande från djurriket dominerades av matrester och lämningar av verktygstillverkning. Analysen av benmaterialet antydde att bosättningens invånare var bönder med tama får, getter, grisar och nötboskap; omkring 50 % av materialet kom från får och/eller getter. Vissa andra djur var också representerade i materialet, såsom exempelvis hundar, kronhjort och vildsvin.

Figurinerna som hittats härrörde alla från de senneolitiska lagren. Fyra föreställde människor (tre huvuden och en fot), medan tre föreställde djur. Ytterligare tre figurinfragment var inte möjliga att identifiera. De mänskliga ansiktena varierar i form: ett föreställer ett koniskt huvud, ett annat har en platt form med genomborrade öron. Det tredje är ovalt. Foten är indelad i två tår, eller föreställer möjligen två fötter bredvid varandra. De tre djurfigurinerna framställer en kattliknande varelse, något som möjligen skall föreställa en hund, och en potentiell björn.

Benföremålen innefattar sylar, skrapor och spatlar, vilka alla utom en har framställts av däggdjursben. De flesta av dessa verktyg användes sannolikt i läder- och textilproduktion. Stenverktygen omfattar holkyxor och blad, ibland vilka hittades en 15 centimeter lång kniv och vad som möjligen utgjort tänderna på en skära. Även ett litet antal kopparföremål hittades, utav vilka två kunde identifieras som nålar. Slutligen hittades även ett spår av vapen på platsen, nämligen en kula i terrakotta hörande till en slunga. Trots att den ej hittades i någon kontexten föreslog utgrävarna att den hörde till den senneolotiska perioden.

Bibliografi

Hellström, P. (ed.) 1987. Paradeisos. A Late Neolithic settlement in Aegean Thrace (Medelhavsmuseet Memoir 7), Stockholm.

Fig. 1: Karta över utgrävningsområdet Paradeisos (Basemap: Google maps satellitbild).


Utskriven: 2024-03-29
Från sidan: Svenska institutet i Athen
https://www.sia.gr/sv/sx_PrintPage.php?tid=388&export=html