Byn Dendra ligger omkring sex kilometer öster om staden Argos i Argolis. De tidigaste resterna av bosättning under den tidigneolotiska och tidighelladiska perioden utgörs av byggnadsgrunder och spridda keramikfragment. Emellertid är platsen viktigare i arkeologiskt avseende till följd av sina begravningar från bronsåldern, vilka består av en tholosgrav, tre tumulusgravar och 16 kammargravar. På det hela taget är det en av de rikaste begravningsplatserna som är kända från mykensk tid. Antagligen var den kopplad till bosättningen i det antika Midea, belägen omkring 1,5 kilometer i sydöst, även om de flesta mykenska gravplatser har hittats närmare sina respektive bosättningar.
De svenska utgrävningarna i Dendra påbörjades år 1926 då Axel W. Persson undersökte en mykensk tholosgrav (härrörande från den senhelladiska perioden, omkring 1450–1350 f.Kr.) på platsen. Samtidigt kunde ett flertal med denna samtida mykenska kammargravar identifieras. År 1927 undersökte Persson tre av dessa, medan den lokale ephoren N. Bertos grävde ut de resterande två. År 1937 grävdes Grav 6 ut och år 1939 gravarna 7–11. Efter det andra världskriget fortsatte Paul Åström arbetet i Dendra tillsammans med de lokala arkeologiska myndigheterna, vilket omvandlade projektet till ett grekiskt-svenskt samarbete. År 1960 gjorde de sitt mest spektakulära fynd när de undersökte Kammargrav 12: Dendraharnesket, som nu är utställt på Nauplionmuséet.
Sammanlagt har 16 kammargravar, tre tumulusgravar och en tholosgrav utforskades i Dendra, men som vanligt hade de flesta plundrats innan utgrävningarna. Trots detta var fynden imponerande, vilket ledde Persson att tro att det rörde sig om en kunglig gravgård.
De tre tumulusgravarna i Dendra byggdes med periboloi i sten och de sparsamma keramikfynden i dem antydde att de alla konstruerats under den medelhelladiska perioden (omkring 2000–1500 f.Kr.). En yta med brandrester och en eldstad hittades direkt utanför Tumulus A, vilket antydde att aktiviteten kunde kopplas till högen. En ytterligare grav (nr. 1) hittades i Tumulus B, som antagligen tillkommit samtidigt som högen. Därtill hade tre hästar begravts i den under den senhalladiska perioden III (omkring 1400–1050 f.Kr.). Ytterligare två hästar från samma period hittades i Tumulus C samt fyra gravar (nr. 1, 2, 15 och16) som grävts in i högen under senhelladisk period III. Det är därför tydligt att gravplatsen i Dendra användes under en längre tid.
Tholosgraven, som ursprungligen hade lett till att platsen uppmärksammades, bör dateras till omkring 1450–1350 f.Kr. och är belägen i gravgårdens sydöstra hörn. Den består av en välvd kammare (tholos) med en passage (dromos) och en dörrpost (stomion) som leder in från passagen. Gravens dromos är 17,90 meter lång, 2,20–2,50 meter bred och består av ett grovhugget stenverk, med en tjocklek på två till tre stenar, och uppgår till en höjd av upp till fem meter. När graven grävdes ut hade portgången mellan dess dromos och tholos blockerats av en mur av grovhuggen sten. Den välvda kammaren är 7,30 meter bred och trots att den inte var intakt kunde dess höjd beräknas till omkring sju meter.
Fig. 2: Inuti tholosgravens kammare, som även visar dess portgång.
Fig. 3: Tholosgravens dromos.
Prydnadsföremål, keramik och mänskliga ben hittades utspridda inuti gravens tholos, dromos och stomion och fyra oplundrade gropar kunde identifieras under gravkammarens golv. Av dessa innehöll den största en grav tillhörande en man och en kvinna tillsammans med ett antal gravgåvor. Dessa omfattade bronsvapen, glasmodeller av vildsvinsbetar, ett kärl av strutsäggskal, en stenlampa, kärl i guld, silver och brons, sigill i halvädelstenar, såväl som varierande smycken i värdefulla material. En kvinna hade begravts i en annan av groparna, också tillsammans med imponerande gravgåvor, såsom ett halsband med guldrosetter, guldringar och smycken i fajans, glas och elfenben. Till följd av den monumentala konstruktionen och de rika fynden har man föreslagit att tholosgraven byggts för en härskare av det närbelägna Midea. Efter den mykenska perioden kollapsade gravens tholos under den tidigare delen av den geometriska perioden (omkring 1050–700 f.Kr.). Efter detta placerades en andra grav i den blockerande muren någon gång under 800-talet f.Kr.
Kammargravarna gav också betydande information. Särdeles viktiga fynd hittades i grav 12, daterad till omkring slutet av 1400-talet f.Kr. Själva gravkammaren hade på ett ungefär formen av en rektangel, med rundade sidor. Istället för en reguljär dromos användes ett schakt för tillgången till kammaren. Dessvärre hade graven plundrats en kort tid innan utgrävningen, då gravplundrarna avlägsnade ett antal fynd och störde en gravplats innehållande kvarlevorna av en man. Likväl innehöll gravens oplundrade delar spektakulära fynd. Det mest imponerande fyndet utgjordes av ett unikt bronsharnesk, som idag är utställt på muséet i Nauplion. Därtill hittade arkeologerna andra föremål, såsom vapen och silverkoppar.
Kammargrav 16 är även intressant då den åskådliggör samspelet mellan de äldre och yngre monumenten på platsen. Liksom de flesta andra kammargravar hade grav 16 byggts med en lång sluttande dromos som ledde till den monumentala fasaden. Kammaren i sig var i formen av en rektangel med tillhörande sadelformat tak och putsade väggar, vilka senare kollapsat. Ursprungligen blockerades ingången till kammaren av en mur av grovhuggen sten. Inga primära eller sekundära gravar hade placerats i gravkammaren. Istället hittades ett litet antal keramikvaser och utspridda ben tillsammans med spår av intensiv eldning, vilket möjligen antyder rituella bruk. Viktigt att notera är att byggandet av Kammargrav 16 ledde till att den mycket äldre Tumulus C delvis förstördes. För att avhjälpa detta kantades gravens fasad med platta stenar. Detta tyder på att de äldre gravarna, trots att de upprepade gånger skadades under senare perioder, likväl inte helt försummades.
Fig. 4: Inuti Kammargrav 16.
De senmykenska hästgravarna i Dendra förtjänar också att uppmärksammas. Ibland dessa hittades tre fullständiga kroppar i Tumulus B (härrörande från den medelhelladiska perioden). Dessa hästar var alla hanar, 14–17 år gamla, och placerade i olika ställningar i grunda gropar eller omedelbart på begrgrunden. Ingen dödsorsak kunde fastställas, men det förefaller sannolikt att hästarna offrats. Ett par meter bort hittades lösa rester av ytterligare tre eller fyra hästar. Antagligen utgjorde detta en andra begravning efter kropparnas förmultnande. Tolkningen tyder på återkommande hästoffer i Dendra. Detta är betydelsefullt med tanke på att dessa värdefulla djur utgjorde imponerande offer, vilka visade på ägarens såväl som platsens status.
Fig. 5: Hästgravarna i Tumulus B.
Bibliografi
Åström, P. 1967. ’Das Panzergrab von Dendra: Bauweise und Keramik’, AM 92, 54–67.
Åström, P. 1977. The Cuirass Tomb and other finds at Dendra I: the chamber tombs (SIMA 4), Göteborg.
Åström, P. 1983. The Cuirass Tomb and other finds at Dendra II: excavations in the cemeteries, the Lower Town and the Citadel (SIMA IV), Göteborg.
Hägg, R. 1962. ‘Research at Dendra 1961’, OpAth 4, 74–102.
Persson, A.W. 1931. The royal tombs at Dendra near Midea (Skrifter utgivna av Kungl. Humanistiska vetenskapssamfundet i Lund, 15), Lund.
Persson, A.W. 1942. New tombs at Dendra near Midea (Skrifter utgivna av Kungl. Humanistiska vetenskapssamfundet i Lund, 34), Lund.
Schallin, A.-L. 2006. ‘Identities and “precious” commodities at Midea and Dendra in the Mycenaean Argolid’, in Local and global perspectives on mobility in the eastern Mediterranean (Papers and monographs from the Norwegian institute at Athens, 5), ed. O.C. Aslaksen, 159–190, Athens.
Verdelis, N. 1967. ‘Neue Funde von Dendra’, AM 92, 1–54.
Wells, B. 1990. ‘Death at Dendra: on mortuary practices in a Mycenaean community’, in Celebrations of death and divinity in the Bronze Age Argolid. Proceedings of the Sixth International Symposium at the Swedish Institute at Athens, 11-13 June, 1988 (Skrifter utgivna av Svenska institutet i Athen, 4°, 40), ed. R. Hägg & G. C. Nordquist, 125-140, Stockholm.
Fig. 1: Karta över utgrävningarna i Dendra (Basemap: Google maps satellitbild).
Utskriven: 2024-04-18
Från sidan: Svenska institutet i Athen
https://www.sia.gr/sv/sx_PrintPage.php?tid=386&export=print