Kalaureia, Poros (1894 and 1997– pågående)

2020-10-27


Poseidons helgedom i Kalaureia är belägen på ön Poros i den Saroniska bukten, ca. sex kilometer från staden Poros. Helgedomen ligger på en platå mellan kullarna Aghios Elias och Vigla och blickar ut över landskapet från en höjd på omkring 200 meter över havet. Norr om helgedomen syns Methana-halvön samt öarna Angistri och Aigina, och vid klart väder kan man se Pireus och Attikas kust i fjärran. Mot syd kan besökaren få syn på havet med Peloponessos branta kustlinje som bakgrund.

Fig. 2: Utsikt över Peloponnessos och Methana från helgedomen.

Utgrävningar

De första utgrävningarna av helgedomen genomfördes år 1894 av de svenska arkeologerna Sam Wide och Lennart Kjellberg. Då inget svenskt institut ännu hade grundats i Grekland vid denna tid skedde utgrävningarna under det tyska institutet i Athen. Under den två månader långa vistelsen frilade de svenska arkeologerna omfattande arkeologiska kvarlevor, innefattande spår av ett tempel samt, sydväst om detta, ett öppet område, vilket av Wide och Kjellberg tolkades som ett agora. Detta område omgavs av stoor (idag benämnda Stoa A-D), en oregelbundet formad byggnad (Byggnad D), såväl som en eventuell propylé (Byggnad E). Under de moderna utgrävningarna har området mellan stoorna betraktats som en del av helgedomens temenos, medan man förutsatt att själva staden med dess agora befunnit sig någonstans i närheten. Liksom ofta skedde vid utgrävningar under det sena 1800-talet exponerade endast Wide och Kjellberg byggnadernas väggar, medan större delen av jordmassan däremellan lämnades orörd. Fynden publicerades därefter år 1895 i Mitteilungen des Deutschen Archäologischen Instituts, Athenische Abteilung. Efter Wide och Kjellbergs utgrävningar gjordes nya mätningar av Gabriel Welter år 1938 och begränsade arkeologiska undersökningar utfördes av grekiska arkeologiska myndigheter år 1979.

År 1997, mer än ett århundrade efter den första svenska utgrävningen, återvände Svenska institutet i Athen, under ledning av institutets direktör Berit Wells och senare Arto Penttinen,  till Poseidons helgedom för att utföra nya utgrävningar, inom ramarna för två forskningprojekt: Kalaureia Excavation Project (2003–2005) samt The Sea, the City, and the God (2007–2012). I samband med dessa nya forskningsprojekt introducerades nya mål för utgrävningarna: att undersöka förhållandet mellan Poseidons helgedom och den antika staden Kalaureia. Detta förhållande omfattade samspelet mellan helgedomen och staden, deras respektive roller i den Saroniska bukten och den vidare omgivningen, samt hur, och om, det arkeologiska materialet kunde förtydliga rituellt beteende i helgedomen. Projektet syftade även till att studera uppfattningen av  helgedomen hos lokalbefolkningen på det moderna Poros såväl som hur öns invånare såg på det arkeologiska fältarbetet. Utgrävningarna i Kalaureia har även varit ämnet för flera fältkurser organiserade i samarbete med Göteborgs universitet, med syfte att ge praktisk erfarenhet till Sveriges nya generation klassiska arkeologer.

Sedan år 2015 har utgrävningarna av det antika Kalaureia utförts i området L, beläget omkring 200 meter sydöst om Poseidons helgedom i närheten av de fragmentariska resterna av stadsmuren samt intill en artificiell kulle omgiven av uthuggna stenblock.

Fig. 3: Flygfotografi över Poseidons helgedom.

Historia och lämningar

De tidigast belagda spåren av mänsklig aktivitet på plats dateras till den senmykenska perioden, omkring 1200 f.Kr., då ett eller ett par hus konstruerades väster om det område där Poseidons helgedom senare uppfördes. Det är möjligt att husen, som uppfördes i den tid då det mykenska samhället kollapsade på fastlandet, speglar ett försök att undfly de turbulenta skeenden som utspelade sig under den sena bronsåldern. Likväl övergavs området efter endast en eller ett par generationer, vilket tyder på att det lugn man sökte ej var bestående. Senare grävdes ena halvan av bosättningen bort för att skapa plats för templet. Vissa forskare har därför föreslagit att kultens ursprung står att finna i bronsåldern, men endast ett fåtal fynd tyder på detta.

Efter bronsålderskollapsen återfinns endast ett litet material på platsen från den proto- och tidig-geometriska perioden. Sedan har mänsklig aktivitet tydligt kunnat beläggas från omkring år 750 f.Kr. och framåt, då krukskärvor hörande till den sen-geometriska perioden återfunnits i nära nog hela utgrävningsområdet, något som tyder på bebyggelse. Emellertid, trots det rika materialet, har endast en tydlig kontext från perioden funnits, nämligen en mur med tillhörande jordgolv i den sydöstra delen av helgedomen. Det är möjligt att denna tidiga bosättnings beskaffenhet långsamt omvandlades till en helgedom från och med slutet av 700-talet f.Kr. Från den följande arkaiska perioden finns inga bevis på mänsklig bosättning i helgedomens område; snarare levde lokalbefolkningen någonstans i närheten.

Det första beviset på monumentala byggnader i helgedomen utgörs av taktegel från omkring år 650 f.Kr. Byggnaden, till vilken dessa hörde, är dessvärre okänd. Emellertid antyder dessa tidiga taktegel att en föregångare till det senarkaiska Poseidontemplet en gång funnits på platsen samt en byggnad i det område där propylén senare skulle komma att stå (Byggnad E). Rester av terrassmurar, härrörande från 600-talet f.Kr., har också hittats, vilket tyder på att landskapet började modifieras. Det är även värt att notera att bevis på en amphiktyoni, grundad av sju stater (Athen, Aegina, Epidauros, Hermione, Nauplia, Prasiai och Orchomenos), finns för denna tidiga period (Strabo 8.6.14).

Under den sena arkaiska perioden uppfördes ett antal byggnader, inklusive templet, stoa D samt propylén (Byggnad E). Endast lite är känt om templet som byggdes under denna period, då det var nära nog helt utplundrats vid tiden för den tidiga svenska utgrävningen. När det moderna arbetet på platsen påbörjades kvarstod endast schakten för grunderna samt taktegel. Likväl är det möjligt att visa att denna byggnad var ett peripterlatempel (med 6×12 kolonner samt måttet 14,50×27,00 meter), uppförd huvudsakligen i kalksten. Byggnaden omgavs av en låg mur med huvudingången på den östra sidan samt en mindre ingång på den södra.

Fig. 4: Poseidontemplets läge.

Stoa D, en enkel portik med kolonnad, uppfördes under samma tid. Idag är den dåligt bevarad. Byggnad E, vilken oftast tolkas som helgedomens propylé, är något bättre bevarad, med två identifierbara rum utöver ingången. Det har föreslagits att dessa fungerade som ett bouleuterion eller amphiktyinins säte.

Utöver dessa byggnader hittades ett antal kolonntrummor på områdets västra sida, vilka hörde till en votivkolonn som aldrig uppfördes. Liknande votivkolonner är kända från exempelvis Aphaias helgedom på den närbelägna ön Aegina samt från Marathon.

Uppförandet av byggnader fortsatte under den klassiska perioden. Längs med områdets norra sida uppfördes Stoa A och B. Dessvärre har endast grunden till den bakomliggande muren hörande till Stoa B bevarats. Mer är känt om Stoa A. Den ursprungligen doriska byggnaden, med polygona murar täckta med rödmålad puts samt en inre jonisk kolonnad, förstördes redan under antiken, sannolikt omkring år 100 f.Kr. Senare under romersk tid inhyste den ett antal mindre skjul ägnade kommersiell aktivitet, vilket tyder på att området under denna tid hade en ekonomisk funktion.

Fig. 5: Stoa A i helgedomen.

Från det sena 300-talet f.Kr. antyder mynt som avbildar Poseidon med inskriften ΚΑΛ eller ΚΑ att bosättningen i Kalaureia blivit en självstyrande polis. Från litterära källor vet vi också att talaren Demosthenes begick självmord här år 322 f.Kr. på flykt från makedonska förföljelser (Paus. 2.33.3; Plut. Vit. Dem. 28-30).

Nästa fas av omfattande byggnadsaktivitet skedde under det sena 300-talet f.Kr. då byggnader uppfördes både inom och utanför helgedomen. I direkt anslutning till helgedomen utökades Stoa D med en stor byggnad till söder. Byggnad D bestod av tre rektangulära rum med öppningar mot stoan. På sydsidan, vilken kraftigt förstärkts med terrasser med syfte att anpassa området efter en näraliggande sluttning, uppfördes en triangelformad innergård omgiven av rum. Idag uppmäter delar av muren 1.5 meter.

Den fjärde och yngsta stoan, C, uppfördes under samma tid nordöst om Byggnad D och vette in mot helgedomen med en yttre dorisk och en inre jonisk kolonnad. En inskrift (IG IV 841) som hittats i områden år 1894 antyder att byggnaden fungerade som ett arkiv eller att den användes för andra administrativa uppgifter.

Ett flertal byggnader utanför själva helgedomen har också hittats. Den stora Stoan F var belägen precis väster om Byggnad E. Wide och Kjellberg tolkade denna byggnad som ett bouleuterion, eftersom många statybaser hittats framför den. På andra sidan av den moderna vägen hittade man en rektangulär byggnad (Byggnad G). Denna bildades genom en innergård, vars ingång låg mot öster, och omgavs av ett flertal rum. Fynden från denna byggnad omfattar bland annat en statyett föreställande Asklepios.

Evidens för privata byggnadsverk har också hittats. Omedelbart till söder om Byggnad D ligger den så kallade Byggnad I: ett stort hus vilket användes från och med den sena klassiska perioden till och med romersk tid. Närheten till helgedomen antyder att Poseidons temenos under denna tid omgavs av staden och inte var isolerad på landsbygden.

Betydande dedikationsmonument uppfördes under den hellenistiska perioden. Ett av de mest spektakulära är en monumental bas för skulpturer av kung Ptolemaios II och drottning Arsinoë II, vilka härskade över Egypten under första halvan av 200-talet f.Kr., donerade av staden Arsinoe på Peloponessos.

Det senaste arbetet på platsen har fokuserat på området L, beläget till söder om helgedomen och Byggnad I, på andra sidan av den moderna vägen. Medan kronologin här liknar den som funnits i Byggnad I, antyder identifieringen av ett antal pithoi, stora förvaringskärl, in situ att byggnaden hade en offentlig snarare än privat funktion. Därtill är resterna från den senare hellenistiska perioden begravda under ett tjockt lager vilket tycks bestå av byggnadsrester och som medvetet samlats för att höja marknivån. Det finns inga tydliga tecken på medveten förstörelse, även om sekundära brandrester hittats på några av fynden. Golvnivån i den följande perioden har daterats till den senare delen av sista århundradet f.Kr. samt första århundradet e.Kr.

Efter omkring år 100 e.Kr. avtar snabbt aktiviteten i och omkring helgedomen. Författaren Pausanias, verksam under 100-talet e.Kr., tog med helgedomen i sin reseskildring (2.33.3–35) och nämnde att Demosthenes grav var belägen inom helgedomens område, men nämner föga utöver detta. Detta kan tyda på att han aldrig besökte platsen, i synnerhet då han i mycket högre utsträckning uppmärksammade andra helgedomar. Ett av de yngsta arkeologiska fynden från antiken utgörs av ett mynt, som möjligen präglats under den romerske kejsaren Hadrianus tid. Därefter har ett litet kontextlöst material i formen av vaser och mynt från 600-talet hittats. Märkvärdigt nog finns inga direkta tecken på kristna bruk i området.

Bibliografi

Alexandridou, A. 2013. ‘Archaic pottery and terracottas from the sanctuary of Poseidon at Kalaureia’, OpAthRom 6, 81–150.

Berg, I. 2016. Kalaureia 1894. A cultural history of the first Swedish excavation in Greece (Stockholm Studies in Archaoelogy, 69), Stockholm.

Hägg, R. 2003. ‘Some reflections on the Sanctuary of Poseidon at Kalaureia in the Bronze Age’, in ΑΡΓΟΣΑΡΩΝΙΚΟΣ. Πρακτικά του διεθνούς συνεδρίου αρχαιολογίας και ιστορίας του Αργοσαρωνικού, Πόρος 26–29 Ιουνίου 1998, ed. E. Konsolaki-Giannopoulou, Athens, 333–336.

Kelly, T. 1966. ‘The Calaurian Amphictiony’, AJA 70, 113–121.

Konsolaki-Giannopoulou, E. 2016. ‘Ἐπισκόπηση της λατρείας τοῦ Ποσειδῶνος στὴν Τροιζηνία’, ArchEph 155 43–74.

Lymberakis, P. & G. Iliopoulos 2019. ‘Snakes and other microfaunal remains from the Sanctuary of Poseidon at Kalaureia’, Opuscula 12, 233–240.

Mylona, D., M. NTinou, P. Pakkanen, A. Penttinen, D. Serjeantson & T. Theodoropoulou 2013. ‘Integrating archaeology and science in a Greek sanctuary: issues of practice and interpretation in the study of the bioarchaeological remains from the Sanctuary of Poseidon at Kalaureia’, in Diet, Economy and Society in the Ancient Greek World, eds. S. Voutsaki & S.M. Valamoti, Leuven, Paris & Walpole, MA, 187–204.

Mylona, D. 2019. ‘Animals in the sanctuary. Mammal and fish bones from Areas D and C at the Sanctuary of Poseidon at Kalaureia. With an appendix by Adam Boethius’, Opuscula 12, 173–221.

Mylonopoulos, J. 2003. Πελοπόννησος οἰκητήριον Ποσειδῶνος. Heiligtümer und Kulte des Poseidon auf der Peloponnes (Kernos suppl., 13), Liège.

Mylonopoulos, J. 2006 ‘Von Helike nach Tanairum und von Kalaureia nach Samikum: Amphiktyonische Heiligtümer des Poseidon auf der Peloponnes’, in Kult–Politik–Ethnos. Über regionale Heiligtümer im Spannungsfeld von Kult und Politik, eds. K. Freitag, P. Funke & M. Haake, Stuttgart, 121–156.

Ntinou, M. 2019. ‘Trees and shrubs in the sanctuary. Wood charcoal analysis at the Sanctuary of Poseidon at Kalaureia, Poros’, Opuscula 12, 256–269.

Pakkanen, P. 2011. ‘Polis within the polis. Crossing the border of official and private religion at the sanctuary of Poseidon at Kalaureia on Poros’, in Current approaches to religion in Ancient Greece. Papers presented at a symposium at the Swedish Institute at Athens, 17–19 April 2008, eds. M. Haysom & J. Wallensten, Stockholm 2011, 111–134.

Penttinen, A. & D. Mylona 2019 ‘Physical environment and daily life in the Sanctuary of Poseidon at Kalaureia, Poros. The bioarchaeological remains. Introduction’, Opuscula 12, 159–172.

Penttinen, A., B. Wells et al. 2009. ‘Report on the excavations in the years 2007 and 2008 southeast of the Temple of Poseidon at Kalaureia’, OpAthRom 2, 89–134.

Papazarkadas, N. & J. Wallensten forthcoming. ‘Religion and family politics in Hellenistic Kalaureia: three new inscriptions from the shrine of Poseidon’, Opuscula 2020.

Schumacher, R.W.M. 1993. ‘Three related sanctuaries of Poseidon: Geraistos, Kalaureia and Tainaron’, in Greek sanctuaries: New approaches, eds. N. Marinatos & R. Hägg, London, 51–69.

Sarpaki, A. 2019. ‘Plants in the sanctuary. Charred seeds from Areas C and D at the Sanctuary of Poseidon at Kalaureia, Poros’, Opuscula 12, 271–286.

Serjeantson, D. 2019. ‘Animals in the sanctuary. Bird bones and eggshell’, Opuscula 12, 223–231.

Sinn, U. 1993. ‘Greek Sanctuaries as places of refuge’, in Greek sanctuaries. New approaches, eds. N. Marinatos & R. Hägg, London 1993, 98–109.

Sinn, U. 2003. ‘Das Poseidonheiligtum auf Kalaureia: ein Archäologischer Befund zum Antiken Asylwesen’, in Das antike Asyl. Kultische Grundlagen, rechtliche Ausgestaltung und politische Funktion, ed. M. Dreher, Cologne, 107–125.

Syrides, G.E. 2019. ‘Marine and terrestrial molluscs in the sanctuary. The molluscan remains from the 2003–2004 excavations in the Sanctuary of Poseidon at Kalaureia’, Opuscula 12, 241–254.

Wallensten, J. 2020 ‘Closing in on the Gods. Indirect communication between mortals and immortals’, in The Akragas Dialogue, eds. M. De Cesare, C. Portale & N. Sojc, Leiden & Boston, 9–26.

Wallensten, J. & J. Pakkanen 2009. ‘A new inscribed base from the Sanctuary of Poseidon at Kalaureia’, Opuscula 2, 155–165.

Wells, B. 2009. ‘A smiting-god figurine found in the Sanctuary of Poseidon at Kalaureia’, Opuscula 2, 143–154.

Wells, B. Penttinen, A. & J. Hjohlman. 2006-2007. ‘The Kalaureia Excavation Project: The 2005 and 2005 Seasons’, OpAth 31–32, 31–129.

Wells, B. A. Penttinen & M.-F. Billot 2003. ‘Investigations in the Sanctuary of Poseidon at Kalaureia, 1997–2001’, OpAth 28, 29–87.

Welter, G. 1941. Troizen und Kalaureia, Berlin.

Wide, S. & L. Kjellberg 1895. ‘Ausgrabungen auf Kalaureia’, AM 20, 267–326.

Fig. 1: Karta över utgrävningen i Kalaureia (Basemap: Google kartor satellitbild).


Utskriven: 2024-03-29
Från sidan: Svenska institutet i Athen
https://www.sia.gr/sv/sx_PrintPage.php?tid=384&export=html