Anghistri, Saroniska bukten (2024- pågående)
Little Islandscape of the Saronic Project (LISP)
2025-04-24
Sedan 2024 arbetar Svenska institutet i Athen med arkeologisk fältinventering på de små öarna i Saroniska bukten som en del av projektet Little Islandscape of the Saronic Project (LISP). Studien genomförs med tillstånd från den länsantikvariska myndigheten i Pireus, under ledning av Dr. Christopher Nuttall (SIA). LISP dokumenterar de mindre öarna i Saroniska bukten, vilka till skillnad från de större öarna i regionen, exempelvis Aigina och Salamis, har förbisetts av forskningen. LISP försöker att fylla denna lucka och är den första större arkeologiska undersökningen av detta ölandskap. Ökande turism och stora infrastrukturprojekt driver på snabba förändringar i regionen och projektet vill registrera och förstå öarnas historiska betydelse innan denna utveckling omformar eller till och med utraderar det arkeologiska kulturlandskapet för gott.
Historia
Den tidigaste kända aktiviteten inom studieområdet är belagd under den tidighelladisk perioden (ca 3200-2200 f.Kr.) och mänsklig aktivitet på Anghistri är belagd under hela bronsåldern (ca 3200-1070 f.Kr.). De förhistoriska fynden på Anghistri utgörs, än så länge, främst av ytfynd (keramiskt material). Bosättningen på Anghistri hade sannolikt en nära relation till en mäktig granne, den stora förhistoriska bosättningen Kolonna på Aigina (Dekoulakou 2003, 73). Vi vet ännu ingenting om förhistoriska aktiviteter på de andra mindre öarna.
Fig. 2: Södra Anghistri. Utsikt över den förhistoriska platsen vid Bariama.
Även de historiska perioderna är hittills relativt outforskade i denna region. Större stadsstater har identifierats runt hela Saroniska bukten, men spår av mänsklig aktivitet har endast återfunnits på en handfull platser inom LISP’s studieområde, exempelvis vid dagens Megalochori där keramiskt material daterbart till arkaisk–hellenistisk tid och ett stenbrott observerats (Dekoulakou 2003, 73) och på den lilla ön Kyra (lämningar från klassisk period, Giamalidi 2014, 165-166). Vidare har ett skeppsvrak från mitten av 500-talet f.Kr. identifierats utanför Lagousas västkust, en gång lastat med amforor och kakel från Chios (Ethnos (07/08/09).
Fig. 3: Öarna Doroussa och Aponissos.
Romersk aktivitet på öarna utanför studieområdet, t.ex. Aigina och Methana, är välbelagd, särskilt under den senromerska perioden. Inom studieområdet har arkeologiska räddningsgrävningar identifierat en romersk/bysantinsk hamn vid Megalochori på Anghistri (Delaporta 2001-2004, 569), och kyrkorna Prophitis Ilias på Doroussa (Dekoulakou 2003, 73) och Agioi Theodoroi på Kyra (Giamalidi 2014, 165-166) föreslås ha haft bysantinska föregångare.
Inte mycket är känt om den medeltida perioden i studieområdet. Efter plundringen av Konstantinopel år 1204 hamnade de Saroniska öarna under frankiska styre, för att senare växla mellan venetiansk och ottomansk kontroll. Det har antagits att Anghistri övergavs helt under medeltiden för att sedan återbefolkas under osmanskt styre. Den största historiska händelsen kopplad till Anghistri efter den antika perioden är dess roll i ”Orloffrevolten” på 1770-talet under det rysk-osmanska kriget (1768-1774). Mitromaras, en armatolos (milisledare) som ursprungligen kom från Salamis, deserterade från osmansk till rysk tjänst när den ryska flottan anlände till Poros (Ampatzi 2016, 17). Därefter använde Mitromaras under flera år Salamis som bas för att plundra osmanska fartyg innan han 1772 skadades och flydde till Anghistri, där han och hans besättning tillfångatogs och avrättades. Ett monument över de stupade uppfördes nära Ag. Georgios-kyrkan i Megalochori år 1814 (Μνημείο Πεσόντων) för de 411 män som hjälpte Mitromaras.
Fig. 4: Det ursprungliga” Monumentet över de fallna” i Megalochori, Anghistri.
Småöarna i de antika texterna
Det är oklart vilken ö som döljer sig bakom toponymen Kekryphaleia. Vissa menar att det motsvarar dagens Anghistri, med hänvisning till denna ös framträdande plats i antika texter. Plinius den äldre (4.19.4) nämner även en annan, närliggande, ö som kallades Pityonesos. Ordet syftar sannolikt på tallskogar. Eftersom Anghistri är tätt bevuxen med tallar är det mer troligt att denna ö motsvarar den antika Pityonesos. Detta tyder på att Kyra, snarare än Anghistri, kan vara det forntida Kekryphaleia, och att Kyra kan ha haft större betydelse under antiken än vad som tidigare varit känt.
Med tanke på dessa öars ringa storlek är det inte förvånande att de flesta av dem ignorerades av antika författare. Det finns dock en vag hänvisning i Pausanias text (2.34.3) till nio öar utanför Peloponnesos där ”regn inte faller”. Möjligen kan detta vara öar inom studieområdet. Den ö som oftast nämns i de antika källorna är Kekryphaleia, som platsen för ett sjöslag där athenarna besegrade Aegina, Epidauros och Korinths förenade flottor år 459 f.Kr (Thuc. 1.105). Två inskrifter har återfunnits på Anghistri (IG IV 192 & 193), och ytterligare en har identifierats på Kyra (IG IV 194).
Forskningsmål och fältarbete
Den Saroniska arkipelagen är inte bara geografiskt betydelsefull utan har också en viktig plats i grekisk historieskrivning. Trots detta har de mindre öarna i Saroniska bukten hittills knappt utforskats arkeologiskt och det mesta av den nuvarande informationen kommer från spridda referenser.
Fig. 5: Fältinventering under projektet.
LISP utforskar varierande mönster för bosättning och olika typer av exploatering på dessa små öar. Målet är att förstå inte bara deras socioekonomiska funktioner, utan också öarnas unika levnadsförhållanden och hur allt detta har utvecklats över tid. Genom att kombinera fältinventering, geomorfologiska analyser, topografisk kartläggning och etnografiska studier försöker projektet förstå hur dessa öar användes under olika perioder – oavsett om det var som bosättningscentra, tillflyktsorter, resursutvinningszoner, liminala helgedomar eller bosättningar i gränstrakt – och vad detta berättar om centralitet eller marginalitet inom olika typer av nätverk baserade på olika nivåer i det saroniska och egeiska området eller hela medelhavsregionen.
Fig. 6: Dokumentation av artefakter under projektets gång.
Den första fältsäsongen inleddes hösten 2024 och fokuserade på den södra delen av Anghistri och den närliggande ön Doroussa. Undersökningen identifierade arkeologiska lämningar från olika perioder, bland annat från förhistorisk, klassisk-hellenistisk, bysantinsk och tidigmodern tid. Under det fortsatta arbetet planerat för 2025 kommer att undersökningarna att utökas till att omfatta andra små öar inom studieområdet, samtidigt som vi fortsätter att undersöka ön Anghistri.
Bibliografi
Antika källor
Pausanias, Periegesis.
Plinus den äldre, Naturalis Historia.
Thucydides, Kriget mellan Athen och Sparta.
Moderna källor
Ampatzi, Th. 2016. Το Αγκιστρι του Αργοσαρονικου. Δημοτικό τραγούδι & καθημερινότητα [Anghistri of Argosaronikos. Folk song and everyday life], Athens.
Dekoulakou, I. 2003. ‘Προανασκαφικές Έρευνες στο Αγκίστρι. Preliminary Investigations on Anghistri.’ In Argosaronikos: Proceedings of the 1st International Conference on History and Archaeology of Argosaronikos, Poros, June 26–29, 1998, edited by E. Konsolaki-Giannopoulou, 71–83. Athens.
Delaporta, K.P. 2001–2004 (publ. 2012). ‘Νήσος Αγκίστρι’ [Anghistri island], ADelt 56–59: B6, Chr. 569.
Giamalidi, M. 2014 (publ. 2020). ‘Κυρά’, ADelt 69, Chr. B1, 165–166.
Fig. 1: Karta över Saroniska bukten med undersökningsområdet markerat i rött (baskarta: satellitbild från Google Maps).
Utskriven: 2025-12-05
Från sidan: Svenska institutet i Athen
https://www.sia.gr/sv/sx_PrintPage.php?tid=1141