Antika Pergamos, Makedonien (2024-pågående)

Det antika Pergamos ligger i Pieriadalen på berget Pangaions södra sluttning och i anslutning till dagens by Moustheni. Den arkeologiska platsen består av en kulle, känd lokalt som Koules eller Alonaki, omgärdad av välbevarade befästningsmurar från arkaisk och senromersk tid, på somliga ställen synliga till en höjd av nästan fyra meter. Troligen representerar dessa murar två av platsens huvudsakliga kronologiska faser, men preliminära studier vittnar om mänsklig aktivitet på kullen från neolitisk och väl in i bysantinsk tid. Platsens långa liv kan med stor sannolikhet delvis attribueras till dess utmärkta läge i landskapet, vilket gav invånarna tillgång till områdets rika naturresurser. Dalen är både väl bevattnad och dränerad tack vare floden Marmaras, vilken tillsammans med en utmärkt jordmån erbjuder goda omständigheter för jordbruk. Därtill är Pangaion känt för tillgång på ädelmalm, framförallt för utvinning av guld och silver, resurser som områdets befolkning utnyttjade från neolitisk tid och framåt. Eftersom Pergamos nämns endast en gång i de antika skriftliga källorna (Herodotos 7.112) bygger i princip all vår kunskap om platsen på det tillgängliga arkeologiska materialet.

Fig. 2: Panoramautsikt över Pieriadalen från Pergamos.

Fältarbete

Trots att Ioannis Afthonidis identifierade de väl synliga lämningarna på Koules/Alonaki som det antika Pergamos redan 1892 tog det lång tid innan platsen undersöktes av arkeologer. Under slutet av 1990-talet besökte Yannis Pikoulas kullen och noterade de stora befästningarna, samt keramik på markytan från sen bronsålder, klassisk och hellenistisk tid, samt i mindre mängder romerskt och bysantinskt material. Drygt 15 år senare inspekterades murarna preliminärt av Keven Ouellet som kunde konstatera att deras arkaiska delar var konstruerade i en teknik främst kopplad till de kykladiska öarna samt de grekiska kolonierna i norra Grekland.

Under 2024 inledes ett femårigt samarbetsprojekt (Ancient Pergamos Project, APP) mellan de lokala arkeologiska myndigheterna och Svenska institutet i Athen (SIA) under ledning av Stavroula Dadaki (Kavallas länsantikvariska myndighet) och Patrik Klingborg (Uppsala universitet) tillsammans med Georgia Galani (SIA). Projektet undersöker denna viktiga plats i syfte att fastställa dess kronologi och bättre förstå dess roll i det lokala landskapet, för att sedan tillgängliggöra ny kunskap om Pergamos historia både för en akademisk och allmän publik, inte minst dagens lokalbefolkning. I projektets inledande skede har platsens försvarsmurar mätts in för att skapa en korrekt plan, en fältinventering genomförts samt ett testschakt öppnats.

Fig. 3: Pergamos befästningsmurar.

Historia

De första spåren av mänsklig aktivitet i och runt Pergamos kan dateras till senneolitisk tid (runt 3000-tal f.Kr.) med hjälp av keramiskt material från själva Pergamos samt från en omfattande stenåldersbosättning som ligger drygt en kilometer söderut vid den moderna kyrkan Aghia Paraskevi. Man har även funnit omfattande arkeologiskt material från sen bronsålder (c. 1500–1000 f.Kr.) vilket gör det troligt att platsen var bebodd sedan denna period.

Säkert är dock att Pergamos var en permanent bebyggd plats från senarkaisk tid, då invånarna konstruerar kraftiga befästningar. Dessa är uppförda i en byggteknik som är typisk för denna period i norra Grekland, s.k. “ladder-pattern” eller “stack-work” som alternerar mycket stora, grova block med mindre staplar av platta stenar. Dessutom tycks historieskrivaren Herodotos (7.112) omnämna murarna i samband med perserkungen Xerxes marsch mot södra Grekland (480 f.Kr.): ”Xerxes […] tågade […] vidare förbi pieriernas befästa platser, av vilka en heter Fagres och en annan Pergamos. Här tågade han fram utmed själva befästningarna”. Denna passage ger en relativt säker datering av murarnas konstruktion till en period före 480 f.Kr. Dessutom ger Herodotos text oss ytterligare två viktiga pusselbitar till platsens historia. Dels måste huvudvägen i området under arkaisk och klassisk tid ha gått genom dalen, nedanför Pergamos murar, och medfört möjligheter till kontakter med omvärlden. Dels ansåg Herodotos platsen viktig nog att nämnas för sina läsare i den större grekiska världen.

Fig. 4: Del av Pergamos senarkaiska murar.

Vi vet betydligt mindre om Pergamos historia efter den arkaiska perioden, även om ytfynd som gjorts på platsens visar på mänsklig aktivitet också under klassisk och hellenistisk tid. Historiska källor tydliggör att detta var en turbulent period i området. Under 400- och 300-talet tävlade först grekiska stadsstater, inklusive Athen, och så småningom även kungadömet Makedonien, om tillgång till områdets rika naturresurser. Från 200-talet f.Kr. kom därtill Roms närvaro att bli påtaglig, då norra Grekland inkorporerades som en provins i republiken. Efter grundandet av den romerska kolonin Filippi, som kom att bli den klart viktigaste staden i området, 42 f.Kr. kom denna troligen att dominera Pergamos och det territorium platsen tidigare kontrollerat direkt eller indirekt.

Nästa huvudsakliga fas i Pergamos arkeologi kan dateras till senromersk tid (c. 300–600 e.Kr.). Under denna period restaurerades och förstärktes de arkaiska murarna. Detta arbete vittnar om platsens fortsatta betydelse, samt tyder på att invånarna hade tillgång till omfattande resurser. I samband med detta uppförs också en stor befästning på en intilliggande bergstopp, Tsali, strax norr om Pergamos. Även om vi vet mycket lite om livet på platsen under senromersk tid så är det tydligt att avsevärda investeringar gjordes i området och att bosättningen förblev viktig. Förhoppningsvis kommer de kommande årens undersökningar att kunna belysa platsens historia i mer detalj.

Fig. 5: Del av Pergamos senromerska murar.

Bibliografi

Afthonidis, I. 1892. ‘Ακριβής τοποθέτησις πόλεων τινών της Μακεδονίας’, Παρνασσός 15, 461–464.

Klingborg, P., G. Galani, J. Blid, S. Dadaki & P. Malama (kommande). ’Pergamos. An unexplored fortified site in north-eastern Greece’, OpAthRom 17.

Nikolaidou-Patera, M. 1997. ‘Τοπογραφία της Πιέριας κοιλάδας’, in Αφιέρωμα στον N.G.L. Hammond (Παράρτημα Μακεδονικών 7), Thessaloniki, 309–319.

Ouellet, K. 2019. Les défenses de la Grèce du Nord. Architecture, géographie, histoire et phénomènes régionaux aux périodes archaïque, classique et hellénistique, Ph.D. thesis, Université de Montréal.

Pikoulas, Y. 2001. Η χώρα των Πιέρων. Συμβολή στήν τοπογραφία της, Athens.

Psoma, S. 2003. ‘Πέργαμος, τείχος Πιέρων’, ΗΟΡΟΣ 14–16, 233–243.

Unger, H.J. 1987. ‘Das Pangaion. Ein altes Bergbauzentrum in Ostmakedonien’, Praehistorische Zeitschrift 62, 87–112.

Zannis, A.G. 2014. Le pays entre le Strymon et le Nestos: Géographie et histoire (VIIe–IVe siècle avant J.-C. (ΜΕΛΕΤΗΜΑΤΑ 71), Athens.