en el sv

Arkeologiska projekt

Publiserad: 02/11/2020

<p>Karta över de fältarbeten som utförts av Svenska institutet i Athen.</p>

Karta över de fältarbeten som utförts av Svenska institutet i Athen.

Det första svenska arkeologiska fältarbetet i Grekland skedde 1894 då Sam Wide och Lennart Kjellberg genomförde utgrävningar i Poseidonhelgedomen på ön Kalaureia (idag känd som Poros). Sedan dess har svenska arkeologer utforskat total 13 platser. De flesta av dessa ligger på Peloponnesos, men undersökningar har också genomförts på Kreta, i centrala Grekland och i Thrakien. För nuvarande har tre projekt aktivt fältarbete (Kalaureia, Vlochos och Hermione) medan material från de flesta tidigare utgrävningarna fortfarande studeras.

Pågående

Under publicering

Tidigare

Vlochos, Thessalien (2015–pågående)

Grekiskt-svenskt fältarbete i västra Thessalien

Publiserad: 29/10/2020

<p>Fig. 1: Karta över utgrävningsområdet i Vlachos (Basemap: Google maps satellitbild).</p>

Fig. 1: Karta över utgrävningsområdet i Vlachos (Basemap: Google maps satellitbild).

Det arkeologiska området i Vlochos är beläget tre kilometer norr om staden Palamas i västra Thessalien och omfattar den stora kullen Strongilouvouni och dess direkta omgivning. Ett arkeologiskt fältprogram (The Vlochos Archaeological Project) genomfördes här år 2016–2018 som ett samarbete mellan Karditsas antikvitetsephorat och det Svenska institutet i Athen, med syfte att kartlägga det omfattande antika materialet från olika perioder som hittats på platsen. Före det grekiskt-svenska programmet, som innefattar geofysiska undersökningar, dokumentation med högprecis GPS samt omfattande flygfotografering, hade endast ett begränsade räddningsutgrävningar genomförts här.

Kalaureia, Poros (1894 and 1997– pågående)

Publiserad: 27/10/2020

<p>Fig. 1: Karta över utgrävningen i Kalaureia (Basemap: Google kartor satellitbild).</p>

Fig. 1: Karta över utgrävningen i Kalaureia (Basemap: Google kartor satellitbild).

Poseidons helgedom i Kalaureia är belägen på ön Poros i den Saroniska bukten, ca. sex kilometer från staden Poros. Helgedomen ligger på en platå mellan kullarna Aghios Elias och Vigla och blickar ut över landskapet från en höjd på omkring 200 meter över havet. Norr om helgedomen syns Methana-halvön samt öarna Angistri och Aigina, och vid klart väder kan man se Pireus och Attikas kust i fjärran. Mot syd kan besökaren få syn på havet med Peloponessos branta kustlinje som bakgrund.

Asea, Arkadien (1936–1938, 1994–1996, 1997, 2000–2012)

Publiserad: 12/11/2020

<p>Fig. 1: Karta över utgrävningarna i Asea med de senklassiska och hellenistiska befästningarnas utsträckning markerad i rött (Basemap: Google maps satellitbild).</p>

Fig. 1: Karta över utgrävningarna i Asea med de senklassiska och hellenistiska befästningarnas utsträckning markerad i rött (Basemap: Google maps satellitbild).

Aseadalen är belägen mellan den antika staden Tegea och Megalopolis i centrala Peloponessos. Själva staden Asea, en självständig stadsstat mellan 500- och 300-talet f-Kr., var belägen på och runtom den iögonfallande Paleokastrokullen i mitten av dalen. Dalens läge är betydelsefullt då den tjänade som den huvudsakliga genomfarten mellan Korinth och Argolis i öst samt Olympia i väst under förhistorisk och antik tid. Då orten är sparsamt omnämnd i den antika litteraturen bygger vår kunskap om Asea huvudsakligen på arkeologiska fynd.

Asine, Argolis (1922, 1924, 1926, 1930, 1970–1974, 1976–1978, 1985, 1989–1990)

Publiserad: 12/11/2020

<p>Fig. 1: Karta över Asine och dess omgivning (Basemap: Google maps satellitbild).</p>

Fig. 1: Karta över Asine och dess omgivning (Basemap: Google maps satellitbild).

Asine är beläget omkring åtta kilometer sydväst om den moderna staden Nauplio. De antika kvarlevorna här är utspridda på toppen och sluttningarna kring stadens akropol, som med en längd på 330 meter och en höjd på 50 meter sträcker sig ut över Argolisbukten. På båda sidor av akropolen ligger stränder, av vilka den västra utgör en utmärkt hamn. Mitt emot klippan på andra sidan bukten fungerar ön Romvi som en vågbrytare och som ett skydd för landstigningsplatsen.

Berbatidalen, Argolis (1935–1938, 1953, 1959, 1988–1990, 1994–1995, 1997, 1999)

Publiserad: 13/11/2020

<p>Fig. 1: Karta över viktiga platser i Berbati-, Limnes- och Miyiodalen (Basemap: Google maps satellitbild).</p>

Fig. 1: Karta över viktiga platser i Berbati-, Limnes- och Miyiodalen (Basemap: Google maps satellitbild).

Sedan 1930-talet har svenska arkeologer genomfört fältarbete i och runtomkring Berbatidalen i Argolis på Peloponnesos. Ursprungligen centrerades undersökningarna till Berbatidalens västra del, men kom senare att omfatta även dalarna Limnes och Miyio till öster. Det undersökta området omges av höga berg och är klart avskilt från sin omgivning. Till söder, över Euboia-bergen, ligger Argolis slättland och Mykene kan nås i väster genom ett bergspass mellan Zara och Profitis Elias. Norr, bortom Psili Rachi, ligger Ayonoridalen medan området till öster om Limnes- och Miyiodalen domineras av höga berg. Då dessa tre dalar ligger mellan Korinth och Argolis har man beskrivit regionen som ett gränsområde, vilket under årtusenden dominerats av den ena eller andra av de två städerna.

Kastellikullen, Chania (1969–2014)

Publiserad: 13/11/2020

<p>Fig. 1: Karta över Chania med utgrävningsområdet markerat (Basemap: Google maps satellitbild).</p>

Fig. 1: Karta över Chania med utgrävningsområdet markerat (Basemap: Google maps satellitbild).

Den arkeologiska platsen på Agia Aikaterinitorget är belägen på Kastellikullen i Chania, Kreta, i närheten av hamnen i gamla staden. Här kan en kontinuerlig bosättning beläggas från och med neolitisk tid till och med idag, en period på omkring 5000 år, med ett enda avbrott från slutet av den sena bronsåldern till den sen-geometriska perioden (1150–735 f.Kr). Platsen från senmykensk tid kan vara identisk med Kydonia, känd från linear B-tavlor. Utgrävningarna i Chania har varit av stor betydelse inte bara då man frilagt en imponerande urban bosättning, utan också av två ytterligare skäl. Först och främst har man för första gången säkert kunnat identifiera ett viktigt minoiskt centrum på västra Kreta. För det andra är de fem linear B-tavlor man upptäckte åren 1989–1990 de enda som hittats utanför Knossos sedan början av 1900-talet.

Dendra, Argolis (1926–1927, 1937, 1939, 1960, 1962–1963)

Publiserad: 29/10/2020

<p>Fig. 1: Karta över utgrävningarna i Dendra (Basemap: Google maps satellitbild).</p>

Fig. 1: Karta över utgrävningarna i Dendra (Basemap: Google maps satellitbild).

Byn Dendra ligger omkring sex kilometer öster om staden Argos i Argolis. De tidigaste resterna av bosättning under den tidigneolotiska och tidighelladiska perioden utgörs av byggnadsgrunder och spridda keramikfragment. Emellertid är platsen viktigare i arkeologiskt avseende till följd av sina begravningar från bronsåldern, vilka består av en tholosgrav, tre tumulusgravar och 16 kammargravar. På det hela taget är det en av de rikaste begravningsplatserna som är kända från mykensk tid. Antagligen var den kopplad till bosättningen i det antika Midea, belägen omkring 1,5 kilometer i sydöst, även om de flesta mykenska gravplatser har hittats närmare sina respektive bosättningar.

Alla texter i arkivet: 14

Textarkiv

Forskning

Alla texter i arkivet: 14

Senaste per kategori

Institutets nyheter

Forskning

Utbildning

Kultur

Publikationer

Alternativa Arkiv

Arkeologiska forskringsprojekt

Skribenter

Kalender

We use cookies. By browsing our site you agree to our use of cookies.

Accept cookies Find out more