en el sv

Arkeologiska projekt

Publiserad: 02/11/2020

<p>Karta över de fältarbeten som utförts av Svenska institutet i Athen.</p>

Karta över de fältarbeten som utförts av Svenska institutet i Athen.

Det första svenska arkeologiska fältarbetet i Grekland skedde 1894 då Sam Wide och Lennart Kjellberg genomförde utgrävningar i Poseidonhelgedomen på ön Kalaureia (idag känd som Poros). Sedan dess har svenska arkeologer utforskat total 13 platser. De flesta av dessa ligger på Peloponnesos, men undersökningar har också genomförts på Kreta, i centrala Grekland och i Thrakien. För nuvarande har tre projekt aktivt fältarbete (Kalaureia, Vlochos och Hermione) medan material från de flesta tidigare utgrävningarna fortfarande studeras.

Pågående

Under publicering

Tidigare

Vlochos, Thessalien (2015–pågående)

Grekiskt-svenskt fältarbete i västra Thessalien

Publiserad: 29/10/2020

<p>Fig. 1: Karta över utgrävningsområdet i Vlachos (Basemap: Google maps satellitbild).</p>

Fig. 1: Karta över utgrävningsområdet i Vlachos (Basemap: Google maps satellitbild).

Det arkeologiska området i Vlochos är beläget tre kilometer norr om staden Palamas i västra Thessalien och omfattar den stora kullen Strongilouvouni och dess direkta omgivning. Ett arkeologiskt fältprogram (The Vlochos Archaeological Project) genomfördes här år 2016–2018 som ett samarbete mellan Karditsas antikvitetsephorat och det Svenska institutet i Athen, med syfte att kartlägga det omfattande antika materialet från olika perioder som hittats på platsen. Före det grekiskt-svenska programmet, som innefattar geofysiska undersökningar, dokumentation med högprecis GPS samt omfattande flygfotografering, hade endast ett begränsade räddningsutgrävningar genomförts här.

Kalaureia, Poros (1894 and 1997– pågående)

Publiserad: 27/10/2020

<p>Fig. 1: Karta över utgrävningen i Kalaureia (Basemap: Google kartor satellitbild).</p>

Fig. 1: Karta över utgrävningen i Kalaureia (Basemap: Google kartor satellitbild).

Poseidons helgedom i Kalaureia är belägen på ön Poros i den Saroniska bukten, ca. sex kilometer från staden Poros. Helgedomen ligger på en platå mellan kullarna Aghios Elias och Vigla och blickar ut över landskapet från en höjd på omkring 200 meter över havet. Norr om helgedomen syns Methana-halvön samt öarna Angistri och Aigina, och vid klart väder kan man se Pireus och Attikas kust i fjärran. Mot syd kan besökaren få syn på havet med Peloponessos branta kustlinje som bakgrund.

Asea, Arkadien (1936–1938, 1994–1996, 1997, 2000–2012)

Publiserad: 12/11/2020

<p>Fig. 1: Karta över utgrävningarna i Asea med de senklassiska och hellenistiska befästningarnas utsträckning markerad i rött (Basemap: Google maps satellitbild).</p>

Fig. 1: Karta över utgrävningarna i Asea med de senklassiska och hellenistiska befästningarnas utsträckning markerad i rött (Basemap: Google maps satellitbild).

Aseadalen är belägen mellan den antika staden Tegea och Megalopolis i centrala Peloponessos. Själva staden Asea, en självständig stadsstat mellan 500- och 300-talet f-Kr., var belägen på och runtom den iögonfallande Paleokastrokullen i mitten av dalen. Dalens läge är betydelsefullt då den tjänade som den huvudsakliga genomfarten mellan Korinth och Argolis i öst samt Olympia i väst under förhistorisk och antik tid. Då orten är sparsamt omnämnd i den antika litteraturen bygger vår kunskap om Asea huvudsakligen på arkeologiska fynd.

Asine, Argolis (1922, 1924, 1926, 1930, 1970–1974, 1976–1978, 1985, 1989–1990)

Publiserad: 12/11/2020

<p>Fig. 1: Karta över Asine och dess omgivning (Basemap: Google maps satellitbild).</p>

Fig. 1: Karta över Asine och dess omgivning (Basemap: Google maps satellitbild).

Asine är beläget omkring åtta kilometer sydväst om den moderna staden Nauplio. De antika kvarlevorna här är utspridda på toppen och sluttningarna kring stadens akropol, som med en längd på 330 meter och en höjd på 50 meter sträcker sig ut över Argolisbukten. På båda sidor av akropolen ligger stränder, av vilka den västra utgör en utmärkt hamn. Mitt emot klippan på andra sidan bukten fungerar ön Romvi som en vågbrytare och som ett skydd för landstigningsplatsen.

Makrakomi, Phthiotis (2010–2015)

Publiserad: 24/11/2020

<p>Fig. 1: Karta över Makrakomi (Basemap: Google maps satellitbild).</p>

Fig. 1: Karta över Makrakomi (Basemap: Google maps satellitbild).

Mellan 2010 och 2015 genomfördes fältarbete inom ramarna för projektet Makrakomi Archaeological Landscapes Project (MALP) runt byn Makrakomi i Spercheiosdalen, belägen i den västra delen av Phthiotis (i centrala Grekland). Dalen (som begränsas i syd, norr och väst av höga berg) och dess flod med samma namn sträcker sig mot Maliakosbukten i öster. Genom sitt läge har dalen utgjort ett gränsområde mellan norra och södra Grekland såväl som en naturlig färdväg för såväl arméer som resande. Därför blev dalen mycket betydelsefull under sen-klassisk och hellenistisk tid, då arméer ofta färdades i Grekland till följd av det makedoniska rikets uppkomst.

Malthi, Messenien (1926–1929, 1933–1934, 1952, 2015–2017)

Publiserad: 24/11/2020

<p>Fig. 1: Karta över den befästa bosättningen i Malthi (Basemap: Google maps satellitbild).</p>

Fig. 1: Karta över den befästa bosättningen i Malthi (Basemap: Google maps satellitbild).

Under bronsåldern fanns en blomstrande bosättning på och runtom Malthi, bergskedjan Ramovounis norra utlöpare, belägen några kilometer från byn Vasiliko i norra Messenien. En befäst bosättning låg under bronsåldern på själva utlöparen, omkring 100 meter ovan dalens botten. Läget gav god utsikt över dalen, som i sin tur utgjorde en kommunikationsled mellan Peloponnesos inland och kusten. Nedanför utlöparen har ett flertal tholosgravar såväl som ytterligare en bosättning från bronsåldern hittats, vilken inte utforskats. Därtill har ungefär 16 platser från den mellersta bronsåldern hittats spridda runtom dalen och dess sluttningar, vilket tyder på att området varit tätbefolkat. Tack vare omfattande arbete, både genom tidigare och senare utgrävningar, har Malthi erbjudit en ovanlig möjlighet att studera en välbevarad och fullt utgrävd bosättning från bronsåldern med få motsvarigheter på det grekiska fastlandet.

Berbatidalen, Argolis (1935–1938, 1953, 1959, 1988–1990, 1994–1995, 1997, 1999)

Publiserad: 13/11/2020

<p>Fig. 1: Karta över viktiga platser i Berbati-, Limnes- och Miyiodalen (Basemap: Google maps satellitbild).</p>

Fig. 1: Karta över viktiga platser i Berbati-, Limnes- och Miyiodalen (Basemap: Google maps satellitbild).

Sedan 1930-talet har svenska arkeologer genomfört fältarbete i och runtomkring Berbatidalen i Argolis på Peloponnesos. Ursprungligen centrerades undersökningarna till Berbatidalens västra del, men kom senare att omfatta även dalarna Limnes och Miyio till öster. Det undersökta området omges av höga berg och är klart avskilt från sin omgivning. Till söder, över Euboia-bergen, ligger Argolis slättland och Mykene kan nås i väster genom ett bergspass mellan Zara och Profitis Elias. Norr, bortom Psili Rachi, ligger Ayonoridalen medan området till öster om Limnes- och Miyiodalen domineras av höga berg. Då dessa tre dalar ligger mellan Korinth och Argolis har man beskrivit regionen som ett gränsområde, vilket under årtusenden dominerats av den ena eller andra av de två städerna.

Alla texter i arkivet: 11

Textarkiv

Forskning/ Arkeologiska fältprojekt

Alla texter i arkivet: 11

Arkeologiska forskringsprojekt

Senaste per kategori

Institutets nyheter

Forskning

Utbildning

Kultur

Publikationer

Alternativa Arkiv

Arkeologiska forskringsprojekt

Skribenter

Kalender

We use cookies. By browsing our site you agree to our use of cookies.

Accept cookies Find out more