Om Institutet

Huset på Mitseon 9

Institutets byggnad i Athen och dess omgivning. Foto: Vasilis Theodorodou
Institutets byggnad i Athen och dess omgivning. Foto: Vasilis Theodorodou
<p>Uppifrån och ned:<br />Foto 1: Marie Mauzy<br />Foto 2: Nikos Kaidis<br />Foto 3: Vasilis Theodorou</p>
<p></p>
<p>Uppifrån och ned:<br />Foto 1: Marie Mauzy<br />Foto 2: Nikos Kaidis<br />Foto 3: Vasilis Theodorou</p>
<p></p>
<p>Uppifrån och ned:<br />Foto 1: Marie Mauzy<br />Foto 2: Nikos Kaidis<br />Foto 3: Vasilis Theodorou</p>
<p></p>

Uppifrån och ned:
Foto 1: Marie Mauzy
Foto 2: Nikos Kaidis
Foto 3: Vasilis Theodorou

Det Svenska institutet i Athen ligger på Mitseon 9 i området Makriyianni på Akropolis sydsluttning. Den nyklassicistiska, och idag k-märkta, byggnaden uppfördes ursprungligen som privatboende för familjen Issidorides som härstammade från Konstantinopel. Familjeöverhuvudet Herakles P. Issidorides var en framgångsrik affärsman som importerade läder och andra material för skotillverkning från England och USA.

Huset är ritat av arkitekten Philippos Oikonomou, men exakt när det stod färdigt är oklart. Manos G. Biris, professor i arkitektur vid Athens Tekniska Högskola, har daterat byggnaden till 1914, men i ett dokument i Institutets arkiv står att Issidorides köpte tomten Mitseon 9 först 1919 och den äldste sonen i familjen, Petros H. Issidorides, har uppgivit att huset stod klart 1920 eller möjligen 1924.

Stilistisk sett hör Mitseonhuset till den athenska nyklassicismens sista fas (1890—1925). Det är därmed ett av de sista i staden som uppfördes i denna stil, vilken varit populär runtom i Grekland sedan frigörelsen från det osmanska riket. Stilistiska drag som inspirerats av de antika byggnaderna på Akropolis var ett tydligt sätt att manifestera en återvunnen grekisk identitet.

Den sena athenska nyklassicismen kom att utvecklas till en eklektisk stil. Från 1910 visar byggnadsfasaderna upp nyklassiska element kombinerade med drag från andra trender. Huset på Mitseon 9 inkorporerar till exempel inslag av nybarock i den rikt dekorerade fasaden. Det avrundade hörnet och den monokroma gråvita färgen ger huset en enhetlig stil som egentligen står i kontrast till den nyklassicistiska viljan att betona en byggnads bärande element med hjälp av polykromier och en tredelad fasad. Också drag av nyrenässans kan upptäckas i byggnaden, som till exempel rusticeringar i de läge nivåerna och lunetter ovanför första våningens balkonger. De senare kan ha hämtat inspiration från italiserande arkader. Det anses allmänt att arkitekten Oikonomou som helhet lyckades skapa en byggnad som trots de ibland tunga och eklektiska dekorationerna ger ett harmoniskt och balanserat intryck.

Dessa inslag till trots är Institutets byggnad tydligt förankrad i den sena athenska nyklassicismen. Huset är mycket välbyggt till följd av all den erfarenhet som hantverkare och byggarbetare skaffat sig under det sekel då nyklassicistisk stil var normen för de många påkostade privathus som uppfördes. Husets interiör vittnar fortfarande om hantverkarnas skicklighet, genom intrikata detaljer i material som marmor, ek, gips och glas.

Trots att byggnaden sedan länge används som forsknings- och utbildningsinstitut syns tydliga spår av att den en gång uppfördes som privatbostad för en förmögen familj med fyra barn. De små rummen i källaren, vilka idag används som undervisningslokaler och strykrum var ursprungligen sovrum för de tre kvinnor som skötte hushållet. Källarköket var ett matförråd och tvärsöver korridoren låg vinkällaren, som idag fungerar som pannrum. Källaren rymde också ett kolförråd liksom plats för familjens Rolls Royce. På bottenvåningen, där idag Institutets reception och kopiatorrum ligger, låg kök och matsal till vänster och till höger tre sällskapsrum. Dessa har idag förvandlats till föreläsningssal och ett forskarrum som hyser Professor Gustav Karlssons bysantinska boksamling. På första våningen låg sovrum samt ett rum där familjens barn läste läxor. Dessa utrymmen utnyttjar vi idag till personalkök, direktörens och vicedirektörens kontor och stipendiatens lägenhet. Dagens gästrum på översta våningen hör till originalritningarna, men användes som garderober och tvättstuga på Issidorides tid. Utan dagens kringliggande byggnader såg man ända till Faliron och hade kanske nåtts av vinden från havet.

Huset på Mitseon 9 såldes 1940 till familjen Pakis, men konfiskerades snabbt av tyskarna under Andra Världskriget varpå de nya ägarna fick bo i källaren under flera år. När freden kom öppnade de gästhemmet Pension Pakis, vilket fungerade fram till slutet av 1950-talet.

Byggnaden hamnade i svensk ägo 1960, då den köptes av den Evangeliska Israelsmissionen i Malmö på förslag av Greta Karlsson, före detta missionär och tidigare gäst på Pension Pakis. Organisationen hjälpte ryska judar på väg till Jerusalem, men ägnade sig även åt välgörenhetsarbete och lärde upp unga flickor som skulle resa till Australien för att arbeta som hembiträden.

Det Svenska institutet i Athen köpte byggnaden år 1975 på initiativ av den dåvarande direktören Pontus Hellström. Förvärvandet gjordes möjligt genom försäljningen av Institutets tidigare lokaler tillsammans med en generös donation från Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse. Huset totalrenoverades 1996–1997 i samband med att Institutets bibliotek med dess cirka 35 000 volymer flyttades till det nygrundade Nordiska Biblioteket beläget två hus bort. I samband med detta frigjordes utrymme till den föreläsningssal som nu är hjärtat för Institutets publika verksamhet.

Vi använder cookies för att förbättra din online-upplevelse.
Genom att surfa på vår webbplats samtycker du till vår användning av cookies.

Läs mera