Grannsamhällena Dendra och Midea är belägna i norra Argolis, ca 6 km öster om staden Argos. I Dendra finns spår av bosättningar från tidig stenålder och tidig bronsålder. Dessutom har ett antal gravar från bronsålderns olika faser grävts ut. Ett par km österut, strax söder om Midea, ligger det 270 m höga berget med samma namn där tyska arkeologer redan 1907 gjorde vissa undersökningar. Det har antagits att bosättningen på akropolen Midea och nekropolen i Dendra har haft en nära anknytning p.g.a. det korta geografiska avståndet dem emellan, d.v.s. att invånarna på Midea använde Dendra som en begravningsplats.

Axel W. Persson inledde det svenska fältarbetet i området med att gräva ut en mykensk (LH IIIA) kupolgrav i Dendra 1926. Man insåg att där också fanns kammargravar från samma period och att man alltså hade träffat på en mykensk nekropol. Många av kammargravarna grävdes ut under de följande åren och i detta arbete deltog också dåvarande eforen i Nauplion, N. Bertos.

Redan under sin första grävsäsong hade Persson konstaterat att Midea var en mykensk befäst borg. 1939 mätte man upp muren, rensade lite vid den östra porten och gjorde en del utgrävningar uppe på den högre platån och lite längre ned på de lägre terrasserna. Perssons resultat finns publicerade i två volymer: The Royal Tombs at Dendra near Midea (1931) och i New Tombs at Dendra (1942). Persson hade antagligen velat fortsätta utgrävningarna, men all fältverksamhet blev avbruten av det andra världskriget. Istället blev det Paul Åström som kom att fortsätta det svenska engagemanget i Dendra och Midea och det var då, 1960, som utgrävningarna blev ett samarbetsprojekt mellan grekiska och svenska arkeologer. Åström och eforen N. Verdelis gjorde ett viktigt och unikt fynd i sin utgrävning av 'The Cuirass Tomb', nämligen ett harnesk i brons. Detta finns nu till beskådande i Nauplions museum. 1963 gjorde Verdelis och Åström en mindre utgrävning uppe på Midea, innanför muren. 60-talsgrävningarna finns publicerade i The Cuirass Tomb and other Finds at Dendra (1977) och (1983). Det kom sedan att dröja 20 år innan några arkeologer återigen intresserade sig för fältarbete på Midea. 1983 inleddes ett grekiskt-svenskt utgrävningsprojekt lett av Katie Demakopoulou och Paul Åström och det har pågått endast med smärre avbrott fram till nu. Man har under dessa år hela tiden koncentrerat arbetet till området innanför den breda borgmuren. Den övre platån har mestadels lämnats orörd, eftersom jorden till största delen är borteroderad där. Istället har man arbetat vid de båda entréportarna till borgområdet. Sedan 2000 leds den svenska sidan av utgrävningarna av Ann-Louise Schallin.

 Utgrävning pågår på den norra platån öster om Östporten.

 På långt håll ser man tydligt den breda borgmuren på bergets sluttning. Muren har daterats till ca 1200 f.Kr. Enligt Persson fanns ett mykenskt megaron på Mideas övre platå. 1939 noterades huggningar i klippan och en preliminär sketchplan över 'palatsets' utbredning publicerades. Iakttagelserna 1939 är svåra att belägga p.g.a. att berget har eroderats betydligt och att ytan mestadels är täckt av tät vegetation där inte klippan går i dagen. Utgrävningarna som startades 1983 har varit koncentrerade på områdena kring Östporten respektive Västporten. Upp emot borgmuren är jordlagren som tjockast och det har konstaterats att murar obetydligt yngre än borgmuren var byggda upp mot och parallellt med den. I de utgrävda jordmassorna finns mängder av material som i de övre lagren representerar ras från högre belägna områden. Här ligger materialet blandat och spänner kronologiskt över många tidsåldrar. De tidigaste fynden, som nästan uteslutande består av krukskärvor, härrör från den mellersta och den yngsta stenåldern. Material finns representerat från hela bronsåldern. Under arkaisk tid finns belägg för en viss aktivitet och material finns även i begränsad omfattning från klassisk och hellenistisk tid. Den senromerska tiden är däremot talrikt representerad och så även den tidigbyzantinska.

Förutom undersökningarna längs med borgmuren har det också företagits utgrävningar på östsidans nedre terrasser. Här har det under ledning av Gisela Walberg grävts ut en imponerande, rektangulär byggnad från sen bronsålder (LH IIIB och IIIC).

I de många olika utgrävningarna på Midea har man kunnat konstatera att en svår förstörelse drabbade borgområdet ca 1200 f.Kr., alltså strax efter det att den breda borgmuren byggdes. Förstörelsen känns igen på lager av askblandad, grå jord blandad med bitar av träkol och andra brända organiska fynd. Vad det var som orsakade den våldsamma förstörelsen vet vi inte, men det kan ha varit en jordbävning och det kan naturligtvis också ha varit fiender som belägrade och intog Midea.

Under den närmaste framtiden kommer den svenska delen av Mideaprojektet att fortsätta undersökningen av den östra delen av borgområdet och då framför allt Östporten och området strax öster därom. Ett av målen är att finna belägg för den tidiga förhistoriska bosättningen i form av arkitektoniska lämningar. Ett annat mål är att undersöka den historiska tidens aktiviteter på Midea.

Ann-Louise Schallin