Aphidna var under klassisk tid en deme och en viktig gränsbefästning i Attika. Fästningen ligger på akropolen Kotroni som är belägen på den nordvästra kanten av Marathonsjön.

Akropolen sedd norrifrån 2000. Foto: B. Wells.
Efter att ha besökt Aphidna tillsammans med den tyske arkeologen Bulle genomförde Sam Wide en utgrävning här 1894 tillsammans med sin kollega Lennart Kjellberg. Deras utgrävning gällde en gravtumulus från den mellersta bronsåldern som, det visade sig hade blivit plundrad. De började med att lägga ett 24 m långt snitt i öst-västlig riktning över kullen. Därefter koncentrerade de sitt arbete till de 13 gravar som låg placerade mer i mitten av gravhögen. Alla gravarna mättes in, en skiss över gravarnas läge publicerades och deras höjdläge vägdes in med ett avvägningsinstrument.

Gravarna hör till tre kategorier: djupa schakt, ofta täckta med en flat stor sten, begravningar där stora förrådskärl (pithoi) har använts och kistgravar vars kanter består av flata stenblock. Av de tretton gravarna hörde fem till schaktgravstypen, två var kistgravar och sex var pithosbegravningar. Wide berättar i sin utgrävningsrapport (Athenische Mitteilungen 21, 1896, 385-409) att de benrester som blev funna var obrända och han redogör för de fynd som hörde till respektive begravning. Fynden består mestadels av keramikvaser som efter Wides beskrivningar tolkas som gråminyiska och mattmålade varor. Metallfynd gjordes också, närmare bestämt ringar av guld och silver och fragment av brons. Sländtrissor, genomborrade stenpärlor och föremål i obsidian nämns också.

Materialet från Wides utgrävning studeras nu på nytt Fil. Dr. Jeannette Forsén.

Skärvor från den mellersta och den sena bronsåldern finns utspridda på akropolens yta (MH, LH II-IIIB) och inte långt från den utgrävda gravhögen har liknande jordhögar noterats som skulle kunna vara gravar.

Ann-Louise Schallin