De grekisk-svenska utgrävningarna i Chania leds av Yannis Tzedakis i samarbete med Carl-Gustaf Styrenius och med Erik Hallager som fältansvarig. Bosättningen går fem tusen år tillbaka i tiden till övergången mellan sen stenålder och tidig bronsålder ca 3000 f Kr.

De grekisk-svenska utgrävningarna i Chania - översikt.

Det mesta av det som i dag syns på platsen tillhör en stadsbebyggelse, som förstördes i en brandkatastrof ca 1450 f Kr under den senminoiska perioden IB. Smala gator och torg indelade bebyggelsen i kvarter. Ett hus (Hus I), som är 225 m² stort, har grävts ut fullständigt. Från gatan kommer man in i en vestibul, som leder in i det viktigast rummet i huset. Den ger också tillträde till ett mindre rum, varifrån en trappa ledde upp till första våningen. Detta mindre rum leder även till ett kombinerat kök och arbetsrum, I vilket resterna av en vävstol grävdes ut. Intill köket låg husets förvaringsutrymme. Här återfanns ett flertal krukor – en innehållande 3 kg brända ärter – och två linear A tavlor. Intill låg husets skattkammare att döma av de många dekorerade krukor, stenvaser, sigill, amuletter, smycken och sigillavtryck, om hittades där. Det mest spektakulära fyndet i detta rum var en lerbrikett med tolv sigillavtryck. Mer än 300 hela vaser återfanns i huset. I grannhuset, Hus IV, var ett rum i övre våningen försett med fresker.

Efter förstöringen återvände människorna och bosatte sig i ruinerna. I en dump från denna period hittades det berömda sigillavtrycket med en man i härskarpos (the Master Impression).

Det berömda sigillavtrycket från Chania.

Inte förrän i perioden senminoisk IIIA (ca 1350) byggdes nya hus på platsen. Dessa hus förstördes i en brand ungeför hundra år senare i peroden IIIB1. I detta senare förstörelselager hittades rester av lertavlor med linear B skrift. Linear B är den tidigast kända formen av grekiska språket. I samma lager låg också många fragment av bygelkannor med linear B tecken. Under perioderna IIIA och IIIB blomstrar den lokala keramiktillverkningen och dess produkter ”exporteras” över hela Kreta, till det egeiska området, till Sardinien och Cypern.

Husen byggs upp igen efter branden och bosättningen levde vidare in i 1100-talet (senminoisk IIIC). I den sengeometriska perioden (sent 700-tal f Kr) återvände folk till platsen och sedan dess har den varit kontinuerligt bebodd. De mest imponerande lämningarna från senare tid är de djupa grundmurarna från venetiansk och turkisk tid.

Överallt utanför och under de senminoiska murarna hittades välbevarad arkitektur från förpalatial tid (tidigminoisk II/III och mellanminoisk IA). När de tidiga senminoiska husen byggdes (senminoisk I), jämnades alla lämningar från den tidiga palatstidsperioden med marken, men vi vet att perioden finns representerad på grund av fynd av Kamareskeramik av god kvalité, s k äggskalskeramik och block med stenhuggarmärken. Den tidigaste perioden som är belagd på platsen (genom keramik) är övergången mellan yngre stenålder och tidig bronsålder.

Erik Hallager