När Homeros i skeppskatalogen i Iliaden räknar upp vilka orter i Argolis, som bidrar med skepp till den grekiska flottan mot Troja, nämner han Asine beläget längst in i bukten. Asine sänder sex skepp. Platsen har identifierats med dagens Kastraki beläget invid turistorten Tolo. Hit kom 1920 den svenske kronprinsen Gustaf Adolf. Kronprinsen var mycket intresserad av arkeologi och hade deltagit i utgrävningar i Sverige. Han menade, att svenska arkeologer borde deltaga i utforskandet av det antika Grekland. Detta var början på en guldålder inom klassisk svensk arkeologi, som pågick fram till andra världskriget. Den arkeolog som framför allt identifieras med denna tid är Axel W. Persson.

Utgrävningarna i Asine mellan 1922 och 1930 hade två projektledare: A.W. Persson såsom antikvetare och Otto Frödin som erfaren fältarkeolog. Intresset kretsade framför allt kring den grekiska förhistorien och detta avspeglas klart i publikationen, som utkom i Stockholm 1938: Results of the Swedish Excavations at Asine 1922-1930. De mest omfattande undersökningarna gjordes uppe på akropolen och på dess nordsluttning.

Akropolen sedd norrifrån på 1920-talet. Foto: Asinearkivet.

På Barbounakullens östra sida fann man en gravplats från sen bronsålder (ca 1600 - 1100 f Kr) och på sydsidan av kullen en från sent 700-tal f Kr. Utgrävningarna var metodologiskt sett långt före sin tid. Allt material togs tillvara och jord sållades i för att man inte skulle missa små föremål. En stor del av materialet finns i dag vid Uppsala universitet i den sk Asinesamlingen efter en överenskommelse mellan den grekiska regeringen och Asinekommittéen. I utbyte fick Grekland en samling verktyg och vapen av sten från olika svenska museer.

Utgrävningarna återupptas
Undersökningarna i Asine återupptogs 1970 av dåvarande chefen för Svenska institutet i Athen, Carl-Gustaf Styrenius. Bröderna Karmaniola ville på sin mark öster om akropolen bygga en campingplats och det nödvändiga arkeologiska undersökningarna överlämnades till institutet. Ett år senare kom Robin Hägg med i projektet och det utvidgades till sydsluttningen av Barbounakullen. Karmaniolaområdet undersöktes 1970-1974 och är till största delen publicerat (i Skrifter utgivna av svenska institutet i Athen). Häggs utgrävningar avslutades 1989 och är delvis publicerade i tidskriften Boreas från Uppsala universitet.

Berit Wells undersökte de sengeometriska (sent 700-tal f Kr) murarna på Barbounas nordsida 1985 ('Early Greek building sacrifices' in Early Greek cult practice (eds. R. Hägg, N. Marinatos and G.C. Nordquist, Stockholm 1988) och ett tidigare outgrävt område intill den hellenistiska bastionen på akopolens östra sida 1990 (A. Penttinen, 'Excavations on the acropolis of Asine in 1990', Opuscula Atheniensia 1996). Det är naturligtvis inte så, att utgrävningarna i Asine är avslutade, men man skulle kunna säga att de i dag är vilande.

Asine var en strategiskt viktig plats under både förhistorisk och historisk tid. Påtagliga bevis för detta har vi i de murar, som omger akropolen och som byggdes runt 300 f Kr, antagligen av makedoniern Demetrios Poliorketes under stridigheterna efter Alexander den Stores död. Under andra världskriget förlade de italienska invasionsstyrkorna trupper både på akropolen och på Barbounakullen.

Akropolen med den hellenistiska befästningsmuren sedd österifrån på 1920-talet. Foto: Asinearkivet.

Asine har varit bebott mer eller mindre kontinuerligt alltsedan den yngre stenåldern. Hela bronsåldern är rikt representerad i materialet. Medan mykenska borgar och bosättningar drabbas av förstörelse ca 1200 f Kr och många bosättningar därmed överges, så tycks livet i Asine gå vidare i ett lugnare tempo och det fortsätter att göra så genom den tidiga järnåldern ner till ca 700 f Kr. Då angriper Argos och förstör platsen. Det betyder dock inte att den därefter ligger öde så som man påstod i den gamla utgrävningspublikationen, utan människor fortsätter att leva i Asine om än inte i så stor utsräckning som tidigare. Ca 300 sker en nykolonisation och den befintliga försvarsmuren byggs.

Man fortsätter att bo i Asine något eller några århundraden. Från senromersk tid (ca 4-500-tal e Kr) har vi två badanläggningar, men om tiden därefter vet vi ingenting, förrän Morosini landstiger 1686 inför erövringen av Nauplion. Efter frihetskriget kommer 1840 en grupp kretensiska fiskare till ön Romvi utanför Tolo. Enligt traditionen angriper och förstör de byn och grundar sedan byn Tolo på kusten mitt emot.

Berit Wells